www.lars-kamel.se

Psykopat är för många människor detsamma som en gravt kriminell person. Detta är fel. Dock är det så att psykopaternas andel bland kriminella är större än deras andel bland befolkningen i stort. Forskare uppskattar att 2-3% av alla människor är psykopater, vilket skulle innebära ungefär 200 000-300 000 psykopater bara i Sverige. Det betyder också till exempel att det i en samling av 81 personer är sannolikheten 81-92% att minst en av dem är psykopat. Psykopaternas andel bland cheferna i näringslivet tros till och med vara ännu högre, kanske 8 %. De dras nämligen till pengar och makt, och många av deras egenskaper är en fördel när det gäller att klättra i en hierarki.

De flesta psykopater lever till synes vanliga Svenssonliv. Att psykopati och kriminalitet kopplas ihop beror på att om en psykopat blir kriminell, blir han en synnerligen hänsynslös och våldsam brottsling som inte visar några skuldkänslor, ånger eller vilja att sluta sin kriminella bana. Som brottslingar märks psykopaterna. När de uppträder som vanliga människor är det svårare att avslöja dem. Den mesta av forskningen om psykopater har dock gällt de kriminella. Först ganska nyligen har de andra psykopaterna börjat uppmärksammas.

Psykopati är ingen sjukdom utan en personlighetsstörning. Psykopater saknar vanligen insikt om att de har psykopatiska drag. Typiskt för psykopater är att de är egocentriska och själviska, och inte kan känna empati eller sätta sig in i andra människors situation. Psykopat är helt enkelt onda människor, men inser det inte. Någon fungerande behandlingsform existerar inte. Ibland tycks dock de psykopatiska dragen försvinna med åldern, och det finns psykopater som har blivit i stort sett normala människor i 40-50-årsåldern. Det tycks tyvärr inte gälla alla.

Psykopater klarar nästan aldrig av att ha långa förhållanden eller bilda familj. Typiskt är också att de aldrig tar ansvar, inte tål kritik och försöker sopa bort den eller skylla ifrån sig på andra. Däremot försöker de ge intryck av att vilja ta ansvar, särskilt gentemot högre chefer. När ett projekt har gått bra, tvekar psykopaten inte att framhålla och överdriva sin roll i det hela. När något går dåligt beror det alltid på omständigheter eller andra människor. Det är aldrig psykopatens fel, enligt psykopaten själv.

Psykopater tvekar sällan att manipulera andra människor och ljuga för att gynna sina egna syften. Få människor ljuger så övertygande som en psykopat. Antagligen beror det på att psykopater skapar en egen verklighet i fantasin, en verklighet med bara vissa likheter med den verkliga verkligheten, och sedan berättar ”sanningar” utifrån sin skapade verklighet. Psykopater ljuger i stort sett jämt, om både stora och små saker. Detta beteende kallas mytomani.

Ofta verkar psykopater vara vältaliga, charmiga, trevliga och otroligt bra människor, för dem som inte känner dem så väl. Bara för de personer som umgås nära med eller tvingas arbeta under eller med dem märks de negativa sidorna av deras personlighetsstörning tydligt. Att de bara tänker på själva och sina egna behov leder också ofta till att de vill framhäva sig själva och förstärka sin egen självbild, vilket kallas narcissism. Andra negativa sidor hos psykopater är att de känner ett stort kontrollbehov och att de blir aggressiva när något går dem emot. Då kan de ta till olika former av förtäckta hot för att få sin vilja igenom, eller hämnas om det inte blir som de vill. De lockas ofta till branscher där det finns makt och/eller mycket pengar. Deras läggning gör ju också att de ofta kan klättra snabbt uppåt i hierarkier och nå höga chefsposter (som de sedan är urusla på att sköta). Under IT-bubblans dagar tros vart och vartannat IT-företag ha haft psykopater som höga chefer.

En psykopat är på sätt och vis en parasit i samhället. Han eller hon försöker dels göra andras framgångar till sina egna. Dels försöker han eller hon ofta framstå som nära vän med, eller samarbetspartner med, med kända personer med gott rykte fast så inte är fallet. Dels skyller han eller hon alltså ofta motgångar på andra personer.

På senare år har de icke-kriminella psykopaterna i samhället uppmärksammats allt mer. Speciellt gäller det dem som når höga chefsposter. En bidragande orsak till denna uppmärksamhet är Lars-Olof Tunbrås bok ”Psykopatiska chefer – lika farliga som charmiga”. Det är svårt att hantera psykopater när de dyker upp i en organisation. Diagnosen är svår att ställa och eftersom det inte finns någon fungerande behandling är det dessutom en stämpel som en person kan få leva med hela livet. Då är det inte konstigt att människor i psykopatens omgivning drar sig för att ge omdömet psykopat. Bristen på behandlingsmetoder och psykopatens brist på ”sjukdomsinstinkt” gör att det är svårt att våga ställa diagnosen. Psykopaten kommer ju aldrig att erkänna, dels för att han eller hon inte inser sin personlighetsstörning och dels för att han eller hon inte vill ha något sådan stämpel. Inser man att man har en psykopat i organisationen, bör man försöka bli av med honom eller henne. Om det inte går, bör psykopaten isoleras och i minsta möjliga mån tillåtas samarbeta med andra människor. Tror du dig ha en psykopat bland dina arbetskamrater, och inte har makt att få honom eller henne avskedad, eller inte kan eller vill övertyga andra om att din diagnos är riktig, bör du byta jobb. Att försöka samarbeta med en psykopat är skadligt för dig och din psykiska hälsa.

Psykopaternas förekomst inom politiken känner vi till mindre om, men förvisso borde politik locka dem också. Finns det egentligen någon anledning att tro att de skulle vara färre inom politiken än bland cheferna inom näringslivet? Politik innebär ju möjlighet till både makt och pengar, och chansen att stärka sitt eget ego. Att många psykopater blir brottslingar har samma orsak. Där har de makt över andra människor, kan tjäna stora pengar snabbt och att ljuga och manipulera andra människor hör till ”yrket”. Psykopatiska brottslingar må vara farliga, men frågan är om inte de som förblir hederliga och når höga positioner i samhället är farligare. Ingen väntar sig ju att VD:n, personalchefen, generaldirektören eller kommunalrådet ska vara psykopat.

Man kan ju också undra om de senaste decenniernas tillstånd inom politiken, med ständiga nedskärningar av offentlig verksamhet, kan ha gynnat psykopater som vill bli nå politisk makt? En psykopat är ju en nästan perfekt person att sköta om nedskärningar i verksamheten. Han eller hon är ju likgiltig för alla protester och känner inte någon som helst empati för dem som drabbas. Psykopaten är i stort sett den perfekta personen att ta hand om nedskärningar och nedläggningar, helt enkelt. Då blir hans/hennes läggning nästan enbart en fördel. Ett annat möjligt tecken på att en politiker är psykopat är antagligen att han eller hon driver på storslagna och dyrbara projekt. Sådana projekt tilltalar ju psykopatens narcissiska drag genom att de ger ära och berömmelse.

Om en politiker uppvisar flera av de beteenden som är typiska för en psykopat, finns det all anledning att misstänka att det är verkligen rör sig om en psykopat. En partiorganisation som misstänker att en medarbetare på hög nivå i organisationen är psykopat, bör så snart som möjligt avlägsna denna person från alla höga poster. En väljare som misstänker att en ledande politiker i något parti är psykopat bör rösta på ett annat parti. En psykopat är total olämplig som ledare inom alla områden och att låta honom eller henne ha makt kan bara leda till elände. Om du misstänker att en psykopat finns bland de styrande i din kommun och det inte finns något hopp om att han eller hon ska förlora sin makt inom en väldigt snar framtid, bör du flytta. Det är skattebetalare som du som kommer att få betala för psykopatens alla beslut, vare sig det rör sig om att skära ned på viktig verksamhet eller bygga pampiga monument.