|
|
www.lars-kamel.se Planerna på monumentet gick vidare, och en styrgrupp utsågs, med en ledamot från vart och ett av de då fyra japartierna. Ledamöterna var Hartwig själv, Löfgren, Leif Sanner och ett kristdemokratiskt kommunalråd. Nejpartierna fick inte några representanter med. Det gäller ju att undvika kritiska röster när man arbetar med ett monument. Inte mycket märktes i medierna under denna tid. Några människor hade dock börjat att reagera. Jag var en av dem. Jag skrev en insändare till UNT och undrade varför politikerna planerade för ett Musikens Palats när det var ett Musikens hus som behövdes. Att planeringen hade övergått till att gälla ett monument anade jag inte. Andra som reagerade var medlemmarna i Aktionsgruppen Gerd, som länge har verkat för att de gamla husen där ska byggnadsminnesförklaras och rustas upp. I en debattartikel berättade de hur arkitekttävlingen hade gått till, hur man hade försökt undvika kommentarer från vanliga människor och totalt ignorerat de kommentarer som trots allt hade kommit in. De påpekade att den koloss som planerades inte alls passar in i stadsmiljön vid Vaksala Torg, och förordade en mer modest förslag som tillät att de gamla husen bevaras. |
||||||||||||