www.lars-kamel.se

Som Sherlock Holmes sade vid något tillfälle, så är det så att när man har uteslutit alla möjligheter utom en, så måste den vara riktig, hur osannolik den än verkar. I detta fall är det lätt att utesluta en mängd till synes sannolika möjligheter.

De politiker som driver detta projekt borde vara läskunniga och intelligenta människor. De har läst beslutsunderlaget och kan mycket väl inse att projekt Fulkolossen är ett dåligt projekt. Jag har läst samma material som de. Jag tror mig inte vara intelligentare än dessa politiker, och jag drar slutsatsen att det är ett dåligt projekt. Däremot försöker vissa dokument ge sken av det är ett bra projekt. Varje intelligent människa kan dock se igenom dessa dimridåer. Det kan också dessa politiker. Ja, vissa av dem har varit med om att lägga ut dimridåerna och vet att de är just sådana.

Det viktigaste dokumentet är styrgruppens rapport, och jag skulle överdriva, men inte alltför mycket, om jag sade att den presenterar osanningar från första sidan till sista. Den ger en helt falsk bild av huset utseende och karaktär, hur det passar in i stadsmiljön och hur funktionellt det kommer att bli. Den ägnar sig också åt önsketänkande och "kreativ" bokföring för att få de ekonomiska prognoserna att se bättre ut än de i själva verket är. Jag vill påpeka att det minsann inte bara är mina åsikter. Arkitekter och ekonomer som har tittat på rapporten har till stora delar haft samma invändningar som jag. En del av dem som ska använda huset, enligt planerna, har också invänt att huset inte fyller sin funktion som konsert- och konferensanläggning. Till de senare kritikerna hör Orphei Drängar, som är Uppsalas mest kända kör och länge har väntat på att kunna uppträda i ett riktigt konserthus i sin hemstad. De tvingas konstatera att Fulkolossen inte alls lever upp till deras krav och har bett politikerna att tänka om. Men politikerna vill inte lyssna på någon kritik alls.

När vi har uteslutit möjligheten att dessa politiker tror att projektet är bra för Uppsala, men ändå driver det vidare, blir ju frågan vilka drivkrafter de då har. Att huset är tänkt som ett monument är helt klart. Av uttalanden i media och flera dokument framgår det just att huset är tänkt att vara ett monument som ska konkurrera med de andra två stora monumenten i Uppsala: Slottet och Domkyrkan.

Så vi vet att politikerna vill ha ett monument och vi vet att de inser att projektet är så dåligt att de måste försöka få det att framstå som bättre än det verkligen är. Nästa fråga blir naturligtvis: Ett monument över vad eller vem? Någon ideologi kan det inte vara monument över, för socialdemokrater och vänsterpartister har knappast något ideologiskt gemensamt med folkpartister. Inte i andra delar av Sverige, i alla fall. Något monument över musik eller andra konstarter kan det inte vara, för det är oerhört fult, enligt de flesta normala människors smak, och kommer att fungera alldeles för dåligt som konsertanläggning.

Ett monument över arkitekten skulle det kunna vara, men varför skulle Uppsalas politiker gå med på att satsa minst 529 miljoner kronor på ett monument över en dansk arkitekt? Mycket troligare är det är ett monument över någon Uppsalabo. Men vilka Uppsalabor skulle politikerna tycka vara värda ett 529-miljonersmonument, om inte dem själva? Den politiker som har varit mest drivande i denna fråga, och som har sett till att befinna sig på en nyckelposition i varje steg i processen, så att resultatet ska bli som hon vill, är i alla fall Lena Hartwig.

Tillbaka