www.lars-kamel.se

Varför heter bolaget som ska driva projektet Musikens Hus i Uppsala AB, och inte Monumentet i Uppsala AB, kanske du undrar? Jo, monumentet började faktiskt som en bra idé. Kommunpolitikerna ville bygga ett musikens hus, så att stadens musiker fick en bra anläggning att öva i och hålla konserter i. Dessutom ansågs det behövas bättre kongresslokaler i Uppsala. Därför beslöt kommunalfullmäktige att våren 2002 ordna en arkitekttävling om en konsert- och kongressanläggning. En utredning i början av 1970-talet (Ja, just det. För ca TRETTIO år sedan!) hade pekat ut kvarteret Gerd som den lämpligaste platsen för ett konserthus. Därför beslutades att anläggningen skulle byggas där.

Nu är inte kvarteret Gerd tomt. Där finns den enda länga trähus öster om Fyrisån, (Ån som flyter igenom Uppsala och delar staden i en västlig och en östlig del.), från mitten av 1800-talet, som överlevde 60- och 70-talets skövlingsvåg. Där finns också ett stenhus från 1880-talet. Dessa hus har klassats som kulturhistoriskt intressanta. Dessutom ligger det bevarade 1800-talshus också på andra sidan Vaksalagatan, en av de gator som går förbi kvarteret. Eftersom det alltid har pratats om att det nog borde byggas ett musikens hus i kvarteret Gerd någon gång, har dock kommunen låtit trähusen förfalla. Tänk vilket liv det hade blivit om en privat ägare hade låtit kulturhus förfalla. Då hade säkert kommunen utdömt vite och ålagt vederbörande att renovera. Men nu var det ju kommunen själv som ägde dem… Stenhuset är i bättre skick och har flera hyresgäster, bland annat en cykelaffär med långa anor. Dessa hyresgäster ska nu alltså vräkas för att ett gäng politiker tycker att det behövs ett monument där. Tyvärr revs ändå ett hus på 70-talet, för att ge plats för en parkeringsplats. Kvarteret gränsar också till Vaksala Torg, som är Uppsalas största och populäraste torg, med loppmarknad åtminstone på lördagar, om det inte är för kallt, och ibland andra marknader.

Kommunalfullmäktige brydde sig inte så mycket om att husen i kvarteret Gerd är värda att bevara. Ändå är kvarteret Gerd ett av de områden som just Uppsala kommunalfullmäktige har ansett vara en särskilt värdefull bebyggelsemiljö, enligt ett beslut den 7 november 1988. Politikerna år 2002 lät arkitekterna som tänkte lämna bidrag själva välja om de vill riva eller bevara de gamla husen och bygga på ytan som blev över.

För att ge sken av medborgarinflytande men ändå i största möjliga mån undvika att vanligt folk lade sig i, ställdes alla tävlingsförslagen ut i en tom lokal i ett industriområde och människor uppmanades att ta sig dit och ge kommentarer. Omkring 900 personer lyckades faktiskt hitta dit, och drygt 100 lämnade också kommentarer. De flesta förordade något av de modesta förslagen och praktiskt taget alla ville att husen i kvarteret Gerd skulle bevaras.

Första gången jag på allvar lade märke till den process som hade startat var när vinnarförslaget presenterades i stadens enda dagstidning, Upsala Nya Tidning (UNT). NB: Upsala är gammalstavning av namnet och inte felstavning.

Det första jag tänkte när jag såg bilderna av modellen är: Vilken groteskt ful byggnad! Aldrig att politikerna kan bygga den!

Dessutom var detta förslag, av Henning Larsen, tydligen en känd dansk arkitekt, ett av dem som krävde att de gamla husen rivs. Om jag hade varit kommunalråd, hade jag gett arkitekttävlingsjuryn en utskällning och sagt åt dem att göra om. Eller bytt jurymedlemmarna mot kompetenta personer och gjort om tävlingen. Det var, och är, för mig, med den smak jag har för stadsmiljö och arkitektur, helt uppenbart att tävlingsjuryn visade prov på ingenting annat än inkompetens och fruktansvärt dålig smak. Senare har jag sett Löfgren påstå att nio av de elva jurymedlemmarna i omröstningen hade Larsens förslag på första plats och de andra två hade satt det på andra plats. Detta ger mig ingen anledning att ändra uppfattning om juryn. Henning Larsens förslag borde ha varit ett av de första att kastas i papperskorgen. Juryn måste ha gått helt och hållet på att det rörde sig om en känd arkitekt och totalt struntat i husets kvaliteter. Trodde jag då.

Tillbaka