E-Post


Kontakta webmaster


 

www.lars-kamel.se

En kväll i slutet av november var Lena Hartwig på väg hem, efter en fest ordnad av ett byggföretag. När hon kom till Stora Torget, som är nav för busstrafiken, speciellt på kvällarna, pågick ett bråk mellan poliser och ungdomar där. Hartwig tvekade inte att lägga sig i. Hon gick fram till poliserna och frågade vad som stod på. Poliserna, som tyckte att de hade annat att göra än att svara på frågor, bad henne avlägsna sig från platsen. Eftersom Hartwig är van att bestämma och ovan att själv få order, så lydde hon inte. Hon stod kvar. Eller möjligen började hon att röra sig i snigelfart. Poliserna tyckte i alla fall inte att hon lydde deras uppmaning. Faktiskt är varje medborgare skyldig att lyda uppmaningar från polisen om att avlägsna sig från en plats. När hon trots flera uppmaningar från poliserna att snabbt avlägsna sig från platsen drog benen efter sig, anmälde de henne. Åtal blev väckt och rättegången var den 7 april vid Uppsala tingsrätt. Föga förvånande blev Hartwig rasande när det gick så långt som till åtal. Hon både förnekade att hon var skyldig och gick till anfall mot polisen, som ju borde ha bättre saker att syssla med, enligt henne.




Fotograf Lars Kamél 2004 ©

Vy över Stora torget i Uppsala. Till vänster syns Dukabutiken, utanför vilken en polisbil stod parkerad på lördagskvällen den 29 november 2003. Strax utanför bild till vänster finns en Pressbyråbutik och en Expertbutik. Utanför dessa tre butiker stod endera inte Lena Hartwig alls den kvällen (enligt hennes två första versioner), stod Lena Hartwig tillsammans med fem andra personer, alla lugna och städade (enligt hennes tredje version), eller stod Lena Hartwig tillsammans med 50-70 personer, av vilka många skränade, bråkade och/eller slogs (polismännens version). Till höger syns Rådhuset, där ett gäng ungdomar bråkade med varandra och polisen.

Domen meddelades den 21 april. Tingsrätten valde att tro på polisernas vittnesmål och dömde Lena Hartwig mot sitt nekande. Hon ska betala 20000 kronor i dagsböter, 500 kronor till brottsofferfonden, och betala sina kostnader för försvaret. Hon uttalade sig i UNT och sade att hon kände sig kränkt av domen, att hon blivit dömd på felaktiga grunder, och att hennes version av vad som hände stämde. Som en möjlig delförklaring till den, enligt henne, felaktiga domen nämnde hon att hon är kvinna medan de vittnade poliserna alla var män. Hon tror dock generellt att polisen gör ett bra jobb. UNT lät sig uppenbarligen nöja med Hartwigs uttalande och ställde inga kritiska frågor.

Protokollet från rättegången (B 612-04) är en intressant läsning. Vittnade gjorde Hartwig och tre poliser, som vi kan kalla MK, PL och JG. Det i stort sett enda som vittnena var överens om är att Hartwig hade druckit men inte var berusad. Jag ger här en sammanfattning:

Hartwig hävdade att hon var på väg hem från en tillställning och kom till Stora torget när hon stoppades av en kvinnlig polis och fick order att inte gå över torget. Bredvid vid henne stod endast fem personer, och ingen av dessa betedde sig illa på något sätt. På andra sidan torget, vid Rådhuset, såg hon ett antal ungdomar som bråkade. Hon befann sig cirka 20 meter ifrån folksamlingen, nära en parkerad polisbil. En polis kom fram till henne, och hon sträckte fram handen, presenterade sig och frågade vad som hände. Polisen sade åt henne att hon inte fick stå där hon stod, och hon lydde och backade. Hon blev stående vid polisbilen för att hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Hon fick inte passera torget och ville inte återvända samma väg som hon hade kommit. Hon minns inte att någon har tagit tag i hennes axlar eller svurit åt henne, och hon deltog inte i någon folksamling. När det hade blivit lugnare passerad hon torget och tog en taxi.

De tre poliserna hävdar att när de kom till Stora torget, efter att ha fått ett anrop om att det pågick bråk och att kollegor var i underläge, fanns det 200-300 personer där. Stämningen var upprörd och de utrustade sig med sköldar. Det fanns en folksamling om 50-70 personer på torgets västra del, vid Pressbyrån och Expertbutiken (Alltså där Hartwig stod, min anmärkning). Stämningen i den folksamlingen var hätsk, ljudnivån var hög och det skreks och gapades en del. JG såg att vissa i folksamlingen slogs och bråkade. MK fick order av PL att få folksamlingen att backa, så att poliserna fick utrymme att utföra sitt arbete och ge plats åt fler polisbilar för transport av omhändertagna. MK ställde sig cirka en meter ifrån folksamlingen och befallde människorna att backa. Han upprepade befallningen minst tre gånger så att alla skulle höra, och fortsatte sedan att ropa "backa, backa, backa". De flesta flyttade sig direkt, och bland dem som inte gjorde så fanns Lena Hartwig. Med milt våld såg han till att de olydiga kom iväg i rätt riktning. Till slut var det bara Hartwig kvar. Han sade åt henne två gånger att backa, men hon var obstinat och vägrade flytta på sig. Han hade ögonkontakt med henne, så hon borde ha hört honom. Till slut tog han tag i hennes rock och gick iväg med henne cirka 15 meter.

PL sade att han gav MK ordern att få folksamlingen att backa eftersom han bedömde att situationen höll på att urarta till upplopp. Han hörde inte befallningen ropas ut, men märkte att det blev lugnare där borta i hörnet. När situationen hade lugnat sig kom en person fram till honom och presenterade sig som Lena Hartwig, och frågade om det var lugnt och säkert att gå hem.

JG, slutligen, hävdar att Lena Hartwig kom fram och presenterade sig för honom medan MK ropade ut befallningen till folksamlingen. Han sade åt henne att hon var tvungen att backa. Trots att hon inte kan ha missuppfattat honom fick han säga åt henne 2-3 gånger innan hon lydde.

 

Jag har också letat upp i UNT:s nyhetsarkiv vad som hände när det började ryktas att Lena Hartwig var misstänkt för ohörsamhet mot polisen. Polisen försökte tydligen lägga locket på, satte hög sekretess på utredningen, och skickade ut ett pressmeddelande om bråket, där Hartwigs namn inte nämndes. När UNT:s reporter först kontaktade henne angående ryktena, ställde hon sig helt frågande och påstod sig inte veta mer än vad som hade stått i tidningen. En stund senare kontaktade hon dock reportern och medgav att hon hade varit på Stora torget för att ta en taxi hem, att hon hade frågat polisen vad som hände, blivit bryskt bortmotad och därefter lämnat platsen. Hon nämnde ingenting om att något onormalt hade inträffat. Hon sade också att hon, kort innan hon talade med UNT, hade pratat i telefon med polisen. Då borde hon ju ha fått veta att hon var anmäld för brott (Både reporterns och min slutsats). Från första början förnekade Hartwig brott, både i kontakten med medierna och rättsväsendet. Hon meddelade också att hon inte tänkte avgå även om hon fälldes.

Avslutningsvis vill jag upplysa om att det finns ingen taxihållplats på Stora torget. Däremot är det naturligt att passera torget för att komma till någon av de platser där man kan få tag på en taxi, när man som Hartwig den kvällen kommer gående mot torget från väster.



I sista stund överklagade Lena Hartwig den fällande domen till hovrätten. Svea hovrätt tog inte upp ärendet, eftersom straffet bara var böter. Tydligen är hovrätten bara tvungen att upp överklaganden om fängelsestraff. Det var synd. Om målet hade kommit upp i hovrätten, skulle det ha varit intressant att se om Lena Hartwig kommit med en fjärde version om vad som hände på Stora torget. Eller skulle hon ha hållit fast vid den version hon gav i tingsrätten?