www.lars-kamel.se

Hur ska klimatproblemet bäst lösas?

Jag kan inte se att bevisen på något vis är tillräckligt starka för att påstå att klimatproblemet är ett allvarligt problem som vi behöver satsa massor av resurser för att lösa. Men låt oss ändå anta att så är fallet. Hur ska vi då bäst lösa problemet?

Hittills har det mesta fokuserats på att minska de mänskliga utsläppen av växthusgaser, och då framför allt koldioxid, som är den dominerande av dessa. Kom dock ihåg att koldioxid verkligen inte är den dominerande växthusgasen i atmosfären. Det är vattenånga.

Det är inte alls säkert att minska utsläppen är det mest effektiva sättet minska risken för alltför stora klimatförändringar. Anledningen till att en ökning av halten av växthusgaser kan vara ett problem är ju att det kan leda till att mer energi når jordytan och att detta kan ge en uppvärmning. Det som ska åtgärdas är alltså jordytans energibalans, och inte nödvändigtvis växthusgaserna. Till detta kommer ju att koldioxid faktiskt är en absolut nödvändig beståndsdel för de gröna växternas fotosyntes. Dessa borde bara ha fördelar av en ökande koldioxidhalt, förutsatt att denna inte leder till alltför stora klimatförändringar.

Vad vi kan göra är att minska den effektiva instrålningen till jordytan, öka utstrålningen från den, eller en kombination av dem. En minskning av växthusgasutsläppen gör egentligen ingetdera, men försöker minska ökningstakten i instrålningen till jordytan. Ett sätt att verkligen minska instrålningen till jordytan är att placera en spegel i rymden mellan Solen och Jorden.

Nej, jag har inte blivit galen. En spegel där ute skulle reflektera solstrålning, som därmed inte kan nå jordytan och värma upp den. Det är också viktigt att det är en spegel, som reflekterar bort solstrålningen. En platta som absorberar det mesta av strålningen, skulle snart värmas upp och börja stråla ut värmestrålning, varav en ansenlig del skulle nå jordytan. Inte mycket skulle vara vunnet då.

En fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären beräknas ge varje kvadratmeter av jordytan i genomsnitt 4 watt extra. Detta i sin tur är i storleksordningen en procent av vad solstrålningen ger. Detta ger också en uppskattning av hur mycket av solstrålningen en eventuell rymdspegel borde reflektera bort. Det borde vara i storleksordningen en procent. Detta i sin tur innebär att den behöver vara i storleksordningen en procent så stor som jordklotets genomskärningsyta, om den befinner sig just utanför atmosfären. Detta blir cirka 5 miljoner kvadratkilometer. Om spegeln görs cirkelformad behöver den då ha en diameter på ungefär 1300 kilometer. Det är ju en ansenlig storlek, men borde vara fullt möjlig. Spegeln kommer ju att befinna sig i tyngdlöshet och behöver inte bära sin egen vikt. Den kan alltså göras mycket tunn. Ett värre problem lär bli att hela tiden hålla den mellan Solen och jordytan, och vänd åt rätt håll. Den kommer ju att befinna i bana runt vår planet och inte alls vilja stanna på linjen mellan Solen och Jorden. Det finns i och för sig en punkt på denna linje, en så kallad Lagrangepunkt, där en satellit eller en spegel kan placeras och hållas kvar med endast lite energi. Denna punkt ligger dock så långt ovanför jordytan att spegeln behöver vara mycket större för att klara sin uppgift. Kanske är bästa varianten av lösning i stället ett band av speglar som kretsar omkring strax utanför atmosfären? Eller rent av bygga spegeln som en band runt Jorden?

En annan möjlighet är att måla alla hustak vita och se till att gatu- och vägbeläggning är vit. Då kommer en stor del av den solstrålning som når hus, gator och vägar att reflekteras tillbaka ut i rymden utan att värma jordytan. Vi kan ju inte gärna måla hela naturen vit, men de platser där vi bor kan ju i stor utsträckning göras vita. Jag vet inte hur stor effekt detta skulle kunna ha globalt, men lokalt i städerna borde det få stor effekt och sänka temperaturen med åtskilliga grader. På så sätt kommer vitmålningen åtminstone att minska risken för sjukdomar och död, orsakade av hög värme i dessa städer.

Vill vi hålla fast vid att minska ökingstakten av växthusgaser till atmosfären, är det inte säkert att det bästa sättet är att minska ner ökningstakten på skapande av dessa gaser. Det finns ju andra sätt.

Något som faktiskt har föreslagits är att pumpa ner koldioxiden i berggrunden i stället för att släppa ut den i atmosfären. Där hävdar dock kritiker att det finns stor risk att den läcker ut genom sprickor och håligheter. En variant på denna metod skulle vara att hugga ner gamla träd, samla in dem och lägga dem i grottor djupt ner. Där nere tar det lång tid för dem att förmultna och under tiden är den koldioxid de innehåller bunden och har ingen chans att komma ut i atmosfären. I de gamla trädens ställe planterar vi nya, som tar upp koldioxid ur luften för att växa.

Att plantera skog där den tidigare inte har växt, fungerar däremot kanske inte så bra. Skog är ofta mörkare än öppna fält, och absorberar därmed mer solljus. Denna effekt kan mycket väl helt ta ut effekten av att skogen tar upp och lagrar koldioxid ur luften.

Längre fram i tiden, när vår tekniska nivå har ökat ytterligare, finns möjligheten att vi kan påvekar molnigheten. Lyckas vi öka mängden moln på låg höjd, och gärna också minska mängden på höga höjder, leder detta till en avkylning av jordytan. Risken är att det också leder till alltför stora mängder nederbörd, men har mänskligheten blivit så tekniskt avancerad att vi kan förändra molnen, borde vi kunna ta hand om ökande nederbörd också.

Somliga av förslagen ovan kan tyckas bli mycket dyra. Det rör sig dock ofta om en stor kostnad i början och sedan regelbundna, men mindre, underhållskostnader. Ska vi däremot drastiskt minska utsläppen, blir kostnaderna astronomiska. Varje år. Då är det berättigat att fråga: Är det värt det?

Tillbaka till startsidan för min vetenskapsavdelning.