E-Post


Kontakta webmaster


 

www.lars-kamel.se

Har Jorden någonsin varit helt täckt av is och snö?

När jag gick på grundutbildningen i astronomi fick vi lära oss att det självklara svaret på rubrikens fråga är: Nej! Vi fick också lära oss varför: Snö och is reflekterar tillbaka det mesta av den inkommande solstrålningen till rymden. Mycket lite blir kvar till att värma jordytan. Till detta kommer att kall luft inte klarar av att hålla lika mycket vattenånga som varm luft, och vattenånga är den i särklass viktigaste växthusgasen. Dessutom skulle halten av koldioxid, den näst viktigaste växthusgasen, minska. Den skulle bindas i kallt havsvatten under istäcket, och i istäcket självt. Denna isplanet skulle ha en drastiskt mindre växthuseffekt än vår hemvärld. Sannolikt skulle medeltemperaturen vara kallare än -50 C, vilket på den planet vi känner är typiskt för vinterdagar i Antarktis' inre. Jorden som en helt is- och snötäckt planet skulle aldrig kunna tina upp, i alla fall inte innan Solen om cirka fem miljarder år börjar bli en röd jättestjärna som hotar att sluka Jorden.

Ett ytterligare argument mot denna idé är det faktum är ett tjockt is- och snötäcke över hela jordytan skulle göra allt högre liv omöjligt. Bara de mikroorganismer som lever på havsbotten eller djupt ner i berggrunden, och får sin energi från annat än solstrålning, skulle kunna överleva. Men vi vet ju att högre liv faktiskt finns nu. Det kan inte ha blivit utrotad under en världsomfattande istid.

Det finns alltså två mycket övertygande argument varför varje idé om att Jorden någonsin i det förflutna skulle ha varit helt täckt av is och snö måste vara fel. Plus då, förståss, det faktum att den inte är helt täckt med snö och is nu och att högre liv förekommer.

Lika fullt har ett antal forskare lanserat hypotesen om en Snöbollsjord någon gång i det förflutna. Det är en hypotes som grundar sig på att geologiska lager nära ekvatorn tyder på att stora mängder is har täckt ytan där en gång. Om ekvatorn var istäckt, borde ju hela jordytan ha varit istäckt, eftersom det är varmast nära ekvatorn.

Denna snöbollsjordhypotes måste ju på något sätt ta sig an de två övertygande invändningar jag nämnde ovan, annars är det bara att avfärda den utan vidare. Snöbollsjordhypotesens anhängare har föreslagit att ett stort antal vulkaner vid något tillfälle blev mycket aktiva, och lyckades smälta all snö och is.ovanför dem. Då kunde de dunsta ut koldioxid i atmosfären, och kasta ut stoftpartiklar. Eftersom koldioxid är en växthusgas ökade då växthuseffekten drastiskt. Eftersom partiklarna är mörka och snart kommer att ramla ned på is- och snötäcket, gjorde de jordytan mörkare så att den kunde absorbera mer solstrålning. Tillsammans gjorde dessa två faktorer att is- och snötäcket så småningom smälte. Högre liv kunde överleva fram till dess tack vare att istäcket på en del ställen var tillräckligt genomskinligt för att släppa igenom en del solstrålning. Då kunde de gröna växter som levde i havet därunder få energi till fotosyntes och ett ekosystem kunde upprätthållas.

Finner du, liksom jag, en hake här? Högre liv överlevde alltså, enligt denna hypotes, för att isen på en del ställen var ganska genomskinlig och släppte igenom solstrålning. Sedan smälte isen bland annat för att den täcktes av mörka stoftpartiklar som absorberade solstrålning och därmed inte släppte igenom den. Borde då inte högre liv ha dött ut under den period då istäcket höll på att smälta, vilket borde ha tagit åtskilliga år?

Dessutom är det tveksamt om den koldioxid som finns tillgänglig på vår planet kan ge en tillräckligt stor växthuseffekt för att få upp temperaturen med ungefär 50 C. Den nuvarande växthuseffekten beräknas vara cirka 33 C och den beror till större delen på vattenånga och moln. Och om det vore möjligt, hur skulle man få stopp på uppvärmningen? Med smältande snö och is, och åter fria havsytor, börjar halten av vattenånga i atmosfären att öka. Dessutom frigörs koldioxid när isen smälter och havsvattnet blir varmare. Växthuseffekten bara späds på, tills jordytan överhettas och världshaven börjar koka bort. Detta har uppenbarligen inte hänt, för vi lever på en planet med världshav.

Nej, hypotesen om en snöbollsjord i det avlägsna förflutna håller helt enkelt inte.


Tillbaka till startsidan för min vetenskapsavdelning.