E-Post


Kontakta webmaster



Hemligt avtal

Tack vare undersökande journalister på TV4 Uppland, kom det i början av september 2004 fram att det finns ett hemligt avtal om Fulkolossen mellan de tre japartierna s, v och fp. För UNT, där man på sin höjd känner till begreppet undersökande journalistik men aldrig sysslar med det, återstod bara att återberätta vad TV4 Uppland redan rapporterat. Avtalet slöts i april 2004 och säger att när det visar sig att byggkostnaden för Fulkolossen kommer att bli mer än 529 miljoner kronor och det inte räcker med att sälja mark och fastigheter, ska man sälja andra delar av kommunkoncernen, till exempel delar av kommunala bolag. Därmed har de politiker som driver projektet, och speciellt Lena Hartwig, Britt Löfgren och Jan-Ove Jerrestål, definivt visat att moral är något de måste slå upp i en uppslagsbok om de vill få veta vad det betyder.

För det första har de lovat vid flera tillfällen att byggkostnaden inte ska få bli mer än 529 miljoner. Detta löfte gavs till exempel i kommunstyrelsens svar till länsrätten angående överklagandena av beslutet. För det andra slöt s, v och mp strax efter valet 2002 ett avtal om hur de skulle styra kommunen. I detta avtal ingick att inga kommunala bolag skulle säljas under mandatperioden. För det tredje har Britt Löfgren flera gånger bedyrat att hon inte ställer upp på någon försäljning av kommunala bolag. “Kommunen ska alltså fortsätta att äga sina bolag”, skrev hon till exempel i en insändare den 10 februari 2004.

UNT kom i alla fall på idén att intervjua Britt Löfgren. Hon visar sig har riktig bra förklaringar till varför det hemliga avtalet inte strider mot vare sig överenskommelsen med Miljöpartiet eller med det hon har påstått tidigare. Det hemliga avtalet säger nämligen att delar av kommunala bolag får säljas. I avtalet mellan s, v och mp om hur kommunen ska styras står det däremot att utförsäljning av bolag inte får ske. Och detta betyder ju utförsäljning av hela bolag, menar Löfgren. Dessutom går ju överenskommelsen med Miljöpartiet ut vid nästa val, i september 2006. Försäljningen av delar av kommunala bolag för att finansiera Fulkolossen kanske kommer att ske först efter valet. Då har ju inget löftesbrott skett, menar Löfgren.

Tänk vad bra att Löfgren har en utmärkt förklaring till varför vad som förefaller vara ett löftesbrott inte alls är något löftesbrott! Fast en del frågor, som UNT:s reporter tdligen inte tänkte på att ställa, skulle det ju vara intressant att få svar på: Tydligen är det ett löftesbrott om delar av kommunala bolag säljs före valet? Eller? Hur kan det komma sig, när Löfgren så övertygande har utrett skillnaden mellan att sälja hela bolag och delar av bolag? Hur stor del av ett bolag anser Löfgren vara acceptabelt att sälja? 1%? 10%? 49,99%? 99,9%? Finns det alls någon övre gräns för vad Fulkolossen får kosta? Var ligger i så fall den gränsen?

Vad finns mer att tillägga? Kanske att medan Musikens hus fortfarande planerades vara ett musikens hus, och inte ett opraktiskt monument, förklarade olika politiker att först 250 miljoner, sedan 300 miljoner och senare 350 miljoner kronor var vad projektet fick kosta, bara för att sedan ändra sig. När det har blivit ett monument av det hela lär det absolut inte finnas någon övre gräns. Inte frågade faraonerna vad det skulle kosta när de byggde pyramider över sig själva. Inte frågade Stalin efter hur finansieringen skulle ordnas när han förstörde östeuropieska stadskärnor med fula monument. Med “vänner” som Hartwig, Löfgren och Jerrestål behöver Uppsalaborna sannerligen inga fiender.