E-Post


Kontakta webmaster


 

www.lars-kamel.se

2004-07-23:

Enligt vad jag nu vet, har 16 personer överklagat byggbeslutet till Länsrätten. En av dem är jag. Det finns flera skäl att tro att beslutet var olagligt på ett eller annat sätt, bland annat jäv och att Musikens Hus i Uppsala AB har fått uppdraget att sköta driften i strid mot gällande regler för upphandling. Jag hoppas kunna skriva mer om det senare. Dessutom är detaljplanen för kvarteret, där rivning av de gamla husen och byggandet av Fulkolossen tillåts, överklagat. Där är det upp till regeringen att fatta beslut. Kommunen bryr sig dock inte om att detaljplan och byggbeslut inte har vunnit laga kraft. Politiker och tjänstemän fortsätter att lägga ner arbete och använda kommunala skattemedel till att projektera och sluta kontrakt. Om byggbeslutet förklaras olagligt, måste kommunen säga upp kontrakten och betala skadestånd. Naturligtvis är det skattebetalarna som får stå för notan. Kanske är det en medveten strategi från politikerna? Genom att binda upp kommunen med olika kontrakt, hoppas man att förvaltningsdomstolarna ska avvisa alla överklagandena eftersom det skulle bli för dyrt för kommunen beslutet förklarades olagligt. Det har faktiskt hänt att beslut om stora projekt har förklarats vara i strid med gällande lagstiftning. Beslutet att bygga Norra Länken i Stockholm ogiltigförklarades till exempel av Regeringsrätten.

Den 14 juni 2004 bestämde Länsrätten i Uppsala överraskande att den skattehöjning Uppsalas kommunfullmäktige beslutade om den 15 december 2003 var ogiltigt. Två personer hade nämligen överklagat beslutet. Enligt beräkningar hade Uppsala kommuns skattebetalare därmed fram till Länsrättens beslut betalat in 140 miljoner för mycket till kommunen. Det socialdemokratiska kommunalrådet Jan Ask uttalade sig dock och sade att kommunen inte tänker betala tillbaka några pengar. Dessutom har kommunen bestämt sig för att överklaga domen till kammarrätten, som ju kan ha en annan åsikt än länsrätten.

Detta är ytterligare ett exempel på att domstolar faktiskt kan ändra kommunala beslut. Detta faktum lär inte sakta ner kommunens planer på att genomföra Fulkolossen. Ett faktum som däremot saktar ner planerna är att regeringen inte kommer att fatta beslut rörande detaljplanen för kvarteret Gerd förrän sent i höst eller kanske till vintern. Bygget kan nämligen inte starta innan det finns en gällande detaljplan. Om regeringen tar miljöfrågorna på allvar, borde det i alla fall vara självklart att detaljplanen ogiltigförklaras. Stadsmiljöer är lika viktiga som naturen utanför städerna, för de flesta människor bor i städer.

Den 29/6 2004 såg jag i UNT att Uppsala kommun begär in anbud på dels rivning av kvarteret Gerd och dels byggandet av ett konsert- och kongresshus, dvs Fulkolossen. Arbetena ska starta i november/december 2004. Det finns igen möjlighet att laglighetsprövningen av byggbeslutet är klar till dess. Länsrätten kanske är klar, men oavsett hur utslaget blir kommer någon att överklaga till kammarrätten. Dessa anbudsannonser visar bara att Fulkolossenanhängarna bland kommunalråden tänker teckna bindande kontrakt innan de vet om byggbeslutet är giltigt. Om byggbeslutet sedan förklaras ogiltigt måste kommunen punga ut med miljardskadestånd. Sådant ansvar för kommunens ekonomi känner dessa kommunalråd. Det är ju inte de själva som får betala för följderna av sin lekstuga. Det blir skattebetalarna som får stå för fiolerna.

2004-09-13:

Politikerna bakom projekt Fulkolossen har ju lovat att det absolut inte ska få kosta mer än 529 miljoner kronor att bygga den. Redan för flera veckor sedan påstod jag här att det löftet inte är något att tro på. Nyligen visade det sig att jag hade rätt. De (o)ansvariga kommunalråden har länge planerat vad som ska göras när kostnaden visar sig bli högre än 529 miljoner kronor och gjort upp ett hemligt avtal om saken.

Samtidigt rapporteras det att Uppsalas skolor har börjat att förfalla men att det inte finns några pengar att på allvar hejda förfallet med. Råttor tros finnas i lokaler för hemkunskap och här och där regnar det in. Men det är ju bara att ställa ut hinkar. Undrar hur många hinkar man kan få för 529 miljoner kronor?

En 92-åring och en 93-åring som har varit gifta större delen av livet får inte längre bo ihop. Han har nämligen kommit in på ett av kommunens åldringsboenden, men hon anses för frisk för att flytta in där. Det blir ju för dyrt om alltför friska åldringar får flytta in. Dyrt i pengar, alltså. Kostnaden i mänskligt lidande är ju ingenting att bry sig om, så länge vissa kommunalråd får chansen att bygga monument. Så nu får hon gå ett par kilometer varje dag för att träffa sin man.

I denna kommun, som inte har råd med det väsentliga, det som verkligen ingår i en kommuns uppgifter, vill en majoritet av kommunpolitikerna slösa bort 529 miljoner kronor på ett monument. Nej, förresten, mer än 529 miljoner kronor, fast ingen vet ännu hur mycket mer.

Kommunledningen, dvs s+v+mp, planerar att införa en gåfartzon för bilar i centrala Uppsala. Där ska bilar alltså inte få köra fortare än den fart med vilken människor normalt går. Kritiker till förslaget har bland annat invänt att bilar har svårt att köra så sakta, att om de tvingas köra så sakta så släpper de ut massor av avgaser under den tid de kör omkring i centrum, och att förslaget är förödande för affärsmännen i centrum. Kommunledningen har tydligen inte uppskattat kritiken. Bland annat har bulldogen Britt Löfgren åter sänts ut för att skälla på alla som inte begriper vilka “utmärkta” förslag kommunledningen hela tiden kommer med. I en insändare i UNT den 6 september 2004 påstod hon bland annat att debatten varit osaklig och att samma osakliga debatt har tidigare förekommit, när det gäller konsert- och kongresshus i Uppsala. Jag undrar vad Löfgren kallar “osaklig debatt”. Är det vad vanliga dödliga kallar presentation av fakta och sakargument som visar att ett projekt är dåligt, för att inte säga uruselt? Vad Löfgren tydligen inte begriper är att en saklig debatt bara är möjlig om bägge sidor accepterar spelreglerna för en sådan: Hålla sig till sakargument, ta till sig motsidans argument och vara beredd att byta åsikt om man finner att de egna argumenten är sämre än debattmotståndarnas. Detta har Löfgren visat att hon inte klarar. Annars hade hon ju sedan länge varit en motståndare till Fulkolossen. Politiker som driver igenom prestigeprojekt i strid mot folkvilja, sunt förnuft, fakta och sakargument ska inte förvänta sig någon respekt från mig, och borde inte bemötas med respekt från någon annan väljare heller.

Jag har mer dåliga nyheter. Länsrätten beslutade att projekt Fulkolossen inte ska beläggas med verkställighetsförbud medan rättsprocessen pågår. Kammarrätten och Regeringsrätten vägrade att ta upp frågan och ha en egen åsikt. Så nu är det fritt fram för kommunen att vräka de boende i kvarteret Gerd, riva bebyggelsen där, förhandla med företag, och skriva kontrakt, som mycket väl kan leda till enorma skadeståndsanspråk om domstolarna senare bestämmer att beslutet var olagligt.

2004-10-09:

Bara dåliga nyheter nuförtiden. Regeringen avslog överklagan av detaljplanen för kvarteret Gerd i förrgår. Denna regering talade en gång om att bygga ett grönt folkhem. Ska detta gröna folkhem inte ha någon kulturhistoria kvar? Ska svenskarna leva i städer utan några äldre byggnader kvar? Eller var talet om ett grönt folkhem bara valfläsk? Tydligen är enda chansen att rädda kvarteret Gerd att folk kedjar fast sig i de kvarvarande byggnaderna.

Uppsalas gator är nu så dåliga att stadsbussarna tar skada och bussbolagets försäkringsbolag höjer premien. Men Fulkolossens styrgrupp drömmer ju om att Fulkolossen ska få massor av besökare, som framför allt ska komma med tåg från hela landet, eller till och med hela världen. Därför envisas de med att kvarteret Gerd, på några minuters promenadavstånd från järnvägsstationen, är bästa platsen att bygga på. Med sådana planer behövs det ju inga gator som bilar och bussar kan åka på fram till Fulkolossen.

Ett litet avbräck för dessa planer på tågresande besökare inträffade för ungefär ett år sedan. Kommunen vill att ett nytt resecentrum byggs invid järnvägsstationen. Kommunfullmäktige har antagit en ny detaljplan för området. Man rev också upp spåren för museijärnvägen Uppsala-Lennakatten, som har en ändhållplats och biljettkiosk på platsen för det planerade bygget. Kommunen hoppas dock att staten ska betala bygget. Det är en helt naturlig förhoppning, för det är något statligt bolags uppgift att bygga, bygga ut och underhålla stationer. Om jag minns rätt, är det Banverkets uppgift. Regeringen sade dock nej till att bygga ett resecentrum i Uppsala, för ungefär ett år sedan, till många kommunpolitikers besvikelse. Regeringen tyckte att statens pengar behövs till andra saker, så planerna gick om intet, och nu är större delen av de tidigare bortrivna spåren på plats igen. Jag påstår inte att det var bra att regeringen sade nej till bygget. Jag påstår inte att det var dåligt heller. Den del av stationsområdet som resecentrumet är tänkt att ligga på skulle behöva en upprustning, och Uppsala skulle behöva ett resecentrum. Jag är inte tillräckligt insatt i planerna för att kunna ta ställning till om just det föreslagna resecentrumet är bra eller dåligt. Jag är en av många kommuninvånare som röstar vart fjärde år, inte bryr mig så mycket om politiken däremellan, och hoppas att politikerna ska fatta kloka beslut fram till nästa val. Projekt Fulkolossen visar att det är något man inte alltid kan räkna med. I bland drabbas en majoritet av politikerna av någon sorts kollektivt vansinne och fattar ett helt idiotiskt beslut. Då har varje kommuninvånare rätt att ta till varje sorts laglig metod, och kanske också de som är på gränsen till lagliga, för att stoppa beslutets genomförandet. Det är fördelen med att bo i en demokrati. I en diktatur är det bara att acceptera att beslutet kommer att genomdrivas. För att en demokrati ska fungera måste faktiskt människor engagera sig. Annars blir det bara frågan om att välja en antal diktatorer vart fjärde år. I frågan om Fulkolossen ville dock inte 49 kommunfullmäktigeledamöter plus några politiker till att vanliga människor skulle engagera sig. Massor av människor engagerade sig för att stoppa ett idiotprojekt och en majoritet av kommunpolitikerna röstade ändå igenom det. Om det hade funnits lite upprorsanda i svenskarna, hade folk samlats, stormat stadshuset, släpat ut de ansvariga politikerna på gatan, doppat dem i tjära och rullat dem i fjädrar. Kanske det är bra att svenskar inte reagerar på det sättet?

Byggnadsnämnden väntade minsann inte på att lagligheten för vare sig stadsplanen för kvarteret Gerd eller beslutet att bygga Fulkolossen är avgjorda. Politikerna där väntade inte ens till att hyresgästerna i kvarteret har flyttat ut. De beviljade rivningslov redan den 23 september. Bara två moderater röstade nej och reserverade sig mot beslutet. Är det inte konstigt att plötsligt bara moderaterna i Uppsala känner ansvar för den stad de bor i? Vad är det med politikerna i de andra partierna? Åtminstone företrädare för de andra partier som är emot Fulkolossen borde väl ha kunnat rösta nej? Man kan dock inte anklaga centerpartiet för bristande engagemang, eftersom detta parti inte har någon representant i byggnadsnämnden. Konstigt nog beviljades bara rivningslov för den del av kvarteret som ligger närmast Vaksala torg, bland annat då det hus där tre familjer fortfarande har sina hem och där en cykelaffär ligger. Kommunen kan inte vräka dessa utan vidare. Dessa har nämligen besittningrätt, vilket innebär att fastighetsägaren (kommunen) måste erbjuda likvärdiga lägenheter respektive affärslokaler om hyreskontraktet sägs upp. Enligt vad jag har hört, var kommunens förslag till ersättningslägenheter ett rent skambud, där i åtminstone ett fall storleken på den nya lägenheten var ungefär detsamma som sovrummet i den gamla. Det hela ligger nu hos Hyresnämnden för avgörande.

Hur skulle du känna det om du fick veta att kommunen har beviljat rivningslov för ditt hem sedan många år? Trots att du fortfarande bor där? Tror du kommunen hade beviljat rivningslov om en privat fastighetsägare hade sökt om det för ett hus där människor fortfarande bor? Vice ordförande i byggnadsnämnden är Leif Sanner, som ju redan har visat sig vad han går för genom att ingå i styrgruppen för projekt Fulkolossen. Den styrgrupp som alltså skrev en rapport som innehöll förskönande, falska beskrivningar av Fulkolossen och ersatte konkreta marknadsundersökningar och prognoser med förhoppningar och önsketänkande. Vi kan ju jämföra med kristdemokraternas representant i styrgruppen, som under sin tid där började inse att Fulkolossen är ett dåligt projekt och sedan bytte sida. Då borde också Sanner ha intellektuell kapacitet nog att kunna inse det. De övriga som röstade ja till rivningslov är Monica Östman, Bo Lennart Anbäcken, Lena Reimerth, Arne Nordesjö, Björn Engström, Anders Jansson, Inger Nilsson och Carl-Otto Gustin.

Jag vill påminna om att de partier som vill driva igenom projekt Fulkolossen är socialdemokraterna, vänsterpartiet och folkpartiet. Enbart politiker från dessa tre partier bör klandras för de pengar som projektet redan har kostat och kommer att kosta i framtiden, och den förstörelse av stadskärnan som blir följden. Bland vänsterpartister och folkpartister har några enstaka röster hörts mot Fulkolossen, men alltför få. De övriga partierna i kommunfullmäktige: miljöpartiet, centerpartiet, moderaterna och kristdemokraterna, är emot Fulkolossen, vilket är värt att tänka på när det blir dags att rösta nästa gång i kommunalvalet.

Uppsala kommuns gymnasieskolor måste spara ytterligare år 2005. En viktig anledning är att en ny gymnasieskola ska starta i lokaler som håller på att byggas om sedan läkemedelsverket lämnade dem. Denna nya skola, Rosendalsgymnasiet, ersätter en som just nu ligger i Uppsala-Ekeby, i lokaler där en gång Ekeby bruk höll till. Bruket är sedan länge nedlagt och det finns nu många små företag i lokalerna. Kommunen hyr skollokaler av ett privat företag där. Enligt den borgerliga oppositionen och fastighetsägaren manipulerade kommunledningen med siffrorna för att få det att verka fördelaktigt att säga upp hyresavtalet, bygga om läkemedelsverkets tidigare lokaler och flytta gymnasieskolan dit. Hur det än är med denna anklagelse, är det i alla fall ett faktum att flytten kostar 14 miljoner kronor. Kostnaden kommer bland annat av att kommunen har sagt upp hyresavtalet för de gamla lokalerna från årskiftet, medan Rosendalsgymnasiet startar först hösten 2005. Som vanligt imponerar Uppsala kommunlednings planering (OBS! Ironi!).

En fjärdedel av stadsbussarna i Uppsala drivs av biogas, vilket i princip är metan som bildas vid förruttnelse. När den förbränns bildas vattenånga och koldioxid, som båda är växthusgaser. I teorin verkar det vara en bra idé att köra bussar på biogas i stället för diesel. Varje molekyl metan ger en större växthuseffekt än de molekyler vattenånga och koldioxid som bildas vid förbränningen av metanmolekylen. Dessutom ingår biogasen i ett biologiskt kretslopp som är ganska snabbt, från några månader till ett par decennier. Diesel kommer från olja, som ingår i ett geologiskt kretslopp på flera hundra år till miljontals år. Användningen av biogas ger alltså ett mindre bidrag till växthuseffekten än att använda diesel och låta metanet sippra ut i atmosfären. Dessutom ger förbränning av diesel upphov till en del otrevliga luftföroreningar. Det är bara det att kostnaden för biogasen för Uppsalas stadsbussar är 209 kronor per mil. Kostnaden för diesel är cirka 30 kronor per mil. Skillnaden är alltså nästan 180 kronor per mil. Då ser det tveksamt ut om miljövinsten verkligen är värt kostnaden. Skulle inte pengarna kunna användas bättre? En viktig anledning till att det är så dyrt är att Uppsala kommun beslöt att bygga en fullskaleanläggning för biogastillverkning. Eftersom tekniken då var oprövad, kan man ju tycka att det hade varit bättre att bygga en liten försöksanläggning. Sådana invändningar fanns redan från början, när projektet planerades. Sådana invändningar struntade en majoritet av Uppsalas kommunpolitiker i, och har sedan tvingats att välja mellan att lägga ner projektet eller fortsätta pumpa in pengar i det. När det gäller Fulkolossen, anser de flesta experter att den kommer att fungera synnerligen dåligt som både konsert- och kongresshus. Sådana invändningar struntar en majoritet av Uppsalas kommunpolitiker i...

Äldrevården i Uppsala kommun måste spara 45 miljoner kronor till. Kan det möjligen vara den summa som de (o)ansvariga kommunalråden har underskattat driftskostnaden för Fulkolossen med? Många ansvariga anser att äldrevården även med nuvarande resurser är undermålig. Personalen hinner inte med allt som behöver göras. Hur ska det då bli efter ytterligare besparingar?

Det är så ont om parkeringsplatser i närheten av kvarteret Gerd att de drivande kommunalråden planerar att så småningom bygga ett parkeringshus under Vaksala torg för Fulkolossens besökare. Ändå finns nu planer på att göra om en av de parkeringsplatser som faktiskt finns i närheten till park. Personligen skulle jag hellre se en park där än parkeringsplatsen, men det är ju faktiskt ett utmärkt läge för en parkeringsplats för de som har ärende till järnvägsstationen, kvarteret Gerd eller området däromkring. Tydligen ska resecentrumet, om det någonsin blir av, innehålla parkeringsplatser som delvis ersätter dem som försvinner. Egentligen har dock inte kommunen råd att anlägga en park i stället för parkeringsplatsen, så arbetet kommer att ske i etapper, när det råkar bli en summa pengar över då och då.

Det nya operahuset i Köpenhamn är invigt. Det kostade 2,9 miljarder kronor, vilket var 1 miljard mer än prognoserna före byggstart. Vad har nu det med Uppsala och Fulkolossen att göra? Jo, det är ritat av samma arkitektfirma, dvs Henning Larsens tegnestue, och i ungefär samma stil. Skillnaden är framför allt att operahuset är större än Fulkolossen. Och så betalades bygget av en generös miljardär. I Uppsala är det skattebetalarna som ska få betala. Om Fulkolossen blir lika många procent dyrare som Köpenhamns operahus, kommer kostnaden att bli 807 miljoner kronor. Fast frågan är om ens det kommer att räcka...

Upphandlingen för Fulkolossen är nu avslutad. Allt är belagt med sträng sektress. Så sträng sektress, faktiskt, att ansvariga tjänstemän inte ens får avslöja om några anbud har kommit in. Den saken är klar, att har några anbud kommit in, så inte är det från företag som vill kallas etiska.

Flera verksamhetschefer i Uppsala kommun har lämnat sina anställningar det senaste året. Om avgångarna beror på att dessa personer vägrade att vara med och administrera en oansvarig politik är det berömvärt. Då visar det på ett mod, ett ansvar och ett civilkurage som alla borde ta efter. De som framför allt borde ta efter är de kommuntjänstemän som på något sätt ska ansvara för att projekt Fulkolossen blir av. Om dessa har något som helst samvete och känner något ansvar för kommunens medborgare, borde de vägra medverka till att beslutet verkställs. Det kanske inte är nödvändigt för var och en av dessa att lämna sin tjänst, men det är i alla fall omoraliskt att på något sätt medverka till att kommunens centrum och kommunens ekonomi vandaliseras på det sätt som Hartwig och kompani har tänkt sig.

En tjänsteman som verkar agera helt annorlunda än detta ideal är kommunjuristen Alf Karlsson. Att döma av uttalanden till UNT:s reporter hoppas han att rivningslovet för byggnaderna i kvarteret Gerd ska göra det enklare att få Hyresnämnden att snabbare vräka de kvarvarande hyresgästerna där. Om han är rätt citerad i UNT, verkar Alf Karlsson vara en person som utnyttjar sina kunskaper och sin maktposition för att sätta åt vanliga människor. Bara för att man har laglig rätt att agera på ett visst sätt, behöver det inte vara moraliskt rätt.

2004-11-08:

Det är tänkt att lokala musikutövare ska kunna uppträda i Fulkolossen. En förutsättning för detta är naturligtvis att det finns några. Ett bra sätt att se till att det finns några även i framtiden, är att se till att det finns musikklasser. Var musikklasserna ska hålla till har debatterats i Uppsala kommun under lång tid nu, åtminsonte i mer än ett år och kanske sedan senaste valet. De finns nu i Nannaskolan, som ligger centralt men är sliten och behöver renoveras. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som alltså vill ha Fulkolossen, tvekar om att satsa pengar på att renovera Nannaskolan. Kanske vill man i stället låta musikklasserna hålla till på något stället i kommunens utkanter? Det borde bli billigare på flera sätt. Dels behöver inte Nannaskolan renoveras, och dels blir då läget så oattraktivt att få elever vill gå i musikklasserna. Då kan kommunen så småningom lägga ner musikklasserna, med hänvisning till bristande intresse. Musikklasser är ju faktiskt dyra, och med Fulkolossen som en ständigt penningslukande gökunge i den kommunala ekonomin behövs alla besparingar kommunledningen kan komma på.

En folkpartidelegation med bland annat Jan-Ove Jerrestål har stoppats från att resa in i Kuba. Det är synd. Så länge Jerrestål är borta från Uppsala, kan han inte förstöra något mer här. I bästa fall hade han ju kunnat få ta del av den kubanska gästfriheten under flera år, i en lämpligt stor cell, och på så sätt hållits borta från mer vandalisering av Uppsalas stadsbild och kommunekonomi. Frågan är bara varför Jerrestål alls vill åka till Kuba? Kanske beundrar han i hemlighet det kubanska politiska systemet? Med tanke på med vilken hetta och med vilka argument han propagerade emot en folkomröstning om Fulkolossen verkar det ganska troligt.

Och på tal om Jerrestål. Tillsamman med bland annat Leif Sanner har han skrivit en debattartikel som uppmanar kommunen att skriva av den skuld som äldreomsorgen har, eftersom den tidigare har gjort av med mera pengar än den fått enligt budgeten. Var fanns dessa två herrars omsorg för äldreomsorgen när de röstade ja till ett monumentbygge som kommer att ge kommunen ännu mindre pengar över till bland annat äldreomsorgen?

Kommunens främste expert på demokrati, vänsterpartistiska kommunalrådet Britt Löfgren, som antagligen har studerat det på plats i det land som många av hennes partikamrater, och antagligen också hon själv, anser vara den mest framstående demokratin i världen, nämligen Kuba, har nu kommit med ett nytt förslag: Att Uppsalaborna ska få tycka till om skattesatsen i rådslag. En moderat, naturligtvis utan lika enastående kunskaper i demokrati som Löfgren, undrade om vänsterpartiet driver med Uppsalaborna. Detta med anledning av att Uppsalas vänsterpartister kraftfullt motsatte sig folkomröstningar om bättre valfrihet i barnomsorgen och om Fulkolossen. Löfgren hade självklart genialiskt svar på detta ifrågasättande av hennes demokratiska sinnelag. Både vårdnadsbidrag och Fulkolossen (Behöver jag påpeka att hon inte benämde projektet vid sitt rätta namn? Det gör jag dock här.) diskuterades i valrörelsen och därefter fattade en folkvald majoritet beslut, menar hon. För de som inte känner till det och för de som har glömt det, vill jag påpeka att Fulkolossen presenterades som vinnare av arkitekttävlingen om Musikens hus tio dagar efter valet 2002. Att en fråga tydligen diskuterades i valrörelsen trots att den inte dök upp förrän efter valrörelsen är antagligen unikt för att vara Sverige, men förmodligen helt normalt i de mer demokratiska samhällsystem, till exempel Kubas, som Britt Löfgren beundrar och vill införa också i Sverige. Det är lika bra att svenskarna börjar vänja sig. Eller slutar rösta på vänsterpartiet.

UNT:s ledarredaktion har den senaste tiden publicerat en artikelserie om demokrati, tydligen i någon sorts uppfostrande syfte. Det är alltså samma ledarredaktion som enträget har försvarat åsikten att Uppsalaborna ska köras över i frågan om Fulkolossen. Det är alltså samma ledarredaktion som envist har framhärdat i att en folkomröstning är helt onödig därför att väljarna i Uppsala under flera (!) valrörelser har givit de partier som stödjer Fulkolossen majoritet. Det är alltså samma ledarredaktion som tycks mena att väljarnas uppgift är att vart fjärde år välja bland partiernas kandidater och däremellan ska de inte ha något att säga till om. Samma ledarredaktion har dessutom nyligen uttalat förakt för de kommunpolitiker som fortfarande arbetar för att stoppa projektet. Det tycks mig som om denna ledarredaktion skulle göra sig bättre som elever på en lektion i en demokrati än att försöka uppträda som lärare.

De som besöker Uppsalas centrum har antagligen lagt märke till att några politiska organisationer ofta tapetserar papperskorgar och telefonskåp med sina affischer, vilket inte är helt lagligt. Intressant är också att notera vilka organisationer det rör sig om. Det är KPML(r), RKU (Röd kommunistisk ungdom?) och Liberala Ungdomsförbundet. Har alltså dessa tre organisationer egentligen ungefär samma ideologi och förespråkar samma politik?

Det kanske blir ett resecentrum snart i Uppsala i alla fall. Banverket undersöker om man kan göra omprioriteringar. Naturligtvis borde kommunen få betala spypåsarna för alla buss- och tågresenärer som passerar Uppsala. Såväl platsen för resecentrumet som järnvägen norrut ligger ju inom synhåll för Fulkolossen. Alla som ser denna byggnad för första gången kommer att bli illamående. Frågan är om det någonsin kommer att gå att vänja sig vid åsynen av denna solklara kanditat till titeln “Världens fulaste byggnad”? Den kommer i sig att bli ett bra argument för alla människor att, om möjligt, hålla sig borta från Uppsala. Om nu inte de många usla kommunpolitikerna räcker som argument för det.

Socialdemokraterna i Uppsala vill införa elevdemokrati i skolan. Eleverna ska få mer att säga till om i sin vardag. Hur skulle det vara att införa medborgardemokrati också? Så att medborgarna fick mer att säga till om vad gäller alla dyra prestigeprojekt politikerna planerar att genomföra för skattebetalarnas pengar?

Det diskuteras förresten om Fulkolossen ska ha aluminium eller rostfritt stål i fasaden. Vad spelar det för roll? Lika ful blir den i vilket fall som helst. Enligt de ursprungliga planerna skulle metallen i fasaden vara titan, men det ansågs senare bli för dyrt. Detta är för övrigt den enda neddragningen som styrgruppen gjorde på kravet att byggnaden ska vara ett monument. Annars skar man bara ner på inre ytor, som till exempel scenstorlek och publikkapacitet. Sådant som möjligen skulle ha kunnat göra byggnaden till en funktionell och lönsam anläggning, alltså.

Länsstyrelsen har plötsligt beslutat att det fortfarande bebodda huset i kvarteret Gerd inte får rivas så länge det är bebott och hyresgästerna saknar ersättningsbostäder. Borde det inte vara självklart att man inte får riva bebodda hus och skicka ut människor på gatan? Det verkar då inte så, eftersom länsstyrelsen måste besluta om det. Kanske är det ett patetiskt försök av länsstyrelsen att inte verka handlingsförlamad? En av länsstyrelsernas uppgifter är att vårda kulturmiljöer, vilket länsstyrelsen i Uppsala län totalt har ignorerat i fallet kvarteret Gerd. Länsstyrelsen kunde för länge sedan ha förklarat den unika miljön i kvarteret för byggnadsminnesmärke, men har bara suttit stilla och sett förfallet, som orsakats av kommunens vanvård, och att kommunen nu vill begå ett kulturmord på kvarteret. Länsstyrelsen har till och med avslagit en begäran om att de kvarvarande husen ska byggnadsminnesförklaring, med motiveringen att dessa hus bara är av lokalt intresse. Ändå har samma länsstyrelse tidigare hävdat att området där kvarteret Gerd ligger är en kulturmiljö av riksintresse för bevarande. Kanske någon med mer förnuft och sinne för logiskt resonemang än jag kan förklara hur området kan vara av riksintresse medan husen i området bara är av lokalt intresse? Är det inte husen som är det väsentliga för kulturmiljön? Finns ens någon kulturmiljö utan husen?

Nu vet vi vilka byggföretag i Sverige som är minst etiska. Det är PEAB, Skanska och NCC. Dessa tre företag lämnade nämligen in anbud på att vara totalentrepenör för Fulkolossen. Det första företaget fick kontraktet, och byggandet ska i stort sett ske på löpande räkning. Av alla kostnader utöver det budgeterade ska PEAB betala 40% och kommunen 60%. Någon övre gräns för hur mycket bygget får kosta finns inte.

Enligt fastighetsnämndens ordförande, socialdemokraten Irene Zetterberg, får inte kostnaden bli högre än 529 miljoner kronor. Om någon del blir dyrare än beräknat, måste man skära ner på någon annan del. Om till exempel fasaden blir dyrare än beräknat så kanske de drivande politikerna beslutar att skippa “stora” konsertsalen helt och hållet? Det viktiga är ju att huset blir ett monument, inte att det går att ha någon verksamhet där.

Enligt kommunalrådet Jerrestål innebär kontraktet med PEAB att det nu står klart att kostnaden definitivt inte kommer att bli 700-800 miljoner kronor, som vissa har hävdat. Han vägrade dock att svara på journalistens fråga om hur han tänker agera om det visar sig att kostnaden blir väsentligt högre än 529 miljoner kronor. Annars är ju fördyrningar på 40% inte ovanliga för stora byggprojekt.

För att för all framtid lära byggföretag av med att hjälpa kommunpolitiker att vandalisera städer, föreslår jag att alla slutar göra affärer med dessa tre byggbolag. Speciellt med PEAB, förståss. För övrigt har den planerade kostnaden för projektet redan ökat med 13 miljoner kronor. Förutsägelsen om att kostnaden blir 529 miljoner kronor baserades nämligen på kostnadsläget i december 2003. Sedan dess har priser och löner i byggbranschen stigit.

Och när vi ändå är inte på etik och moral. Den högste ansvarige kommuntjänstemannen för att genomföra trängelskatter i Stockholm har sagt upp sig, tydligen för att han inte längre tyckte sig kunna vara med om att genomföra ett projekt som han anser vara fel. Den högste ansvarige tjänstemannen för att genomföra Fulkolossen tycks vara Jonnie Andersson, som inte verkar ha några tankar på att sluta hjälpa till med att genomföra ett omoraliskt projekt. Har han aldrig funderat på att tjäna medborgarna i stället för politikerna?


2004-11-15:

När jag har läst kallelserna till de senaste kommunfullmäktigesammanträdena, har jag förvånats över att samma interpellation har dykt upp gång på gång bland ärendena. Det är en fråga från kristdemokraternas kommunalråd till Lena Hartwig om verkställandet av det överklagade byggbeslutet. Häromveckan fick jag förklaringen i en insändare, av andra kristdemokrater. Första gången ärendet kom upp, vägrade helt enkelt Hartwig, som den pamp hon är, att svara. Sedan har hon och John-Erik Thun, som alltså både är ordförande i kommunfullmäktige och i det kommunala bolag som har tilldelats uppdraget att driva Fulkolossen, tillsammans sett till att besvarandet av interpellationen har flyttats fram till nästa sammanträde, gång efter gång. Det finns i och för sig ett färdigformulerat svar på interpellationen. Så fort Hartwig läser upp det svaret i kommunfullmäktige blir det dock tillfälle för alla ledamöter att debattera saken och kanske komma med kritik. Hon och Thun vill tydligen inte ha något mer ifrågasättande av deras älskade monument och om det är rätt att ta risken att gå vidare trots att domstolarna kan bestämma att byggbeslutet var olagligt.

Det har bildats en motståndsrörelse mot det dyra monumentbygget i kvarteret Gerd. Jag såg en annons i UNT häromdagen, och dagen efter fanns en nyhetsartikel om rörelsen. Tydligen hade telefonen ringt hela dagen med samtal från människor som vill engagera sig. Alla Uppsalabor borde fundera på att engagera sig. Ja, åtminstone alla utom den handfull som av olika anledningar stödjer projektet, vilket kanske är drygt hundra personer. Som det sägs: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Varför bara Uppsalabor förresten? Om globaliseringsmotståndare kan komma åkande från hela världen för att protestera mot att folkvalda (tja, åtminstone valda i enlighet med de demokratiska spelreglerna i respektive land) politiker träffas och diskuterar, borde väl kulturälskare från hela världen kunna protestera mot ett kulturmord, beslutat i strid med folkviljan? E-postadressen till föreningen är FmotMH@hotmail.com så ta kontakt om du känner att du har lite tid och/eller pengar över.

Stiftelsen Musik i Uppland finansieras av landstinget och staten och ordnar musikevenemang i Uppsala län. Det kanske du vet? I styrgruppens planering ingår dessutom att denna stiftelse ska rädda Fulkolossens ekonomi, genom att vara hyresgäst där och ordna verksamhet i huset. Någon annan planerad hyresgäst finns inte. Däremot ska Fulkolossen också ha en egen ledningsorganisation som ordnar verksamhet. Om det är lämpligt att ha ett sådant dubbelkommando har visst inte de drivande politikerna funderat så mycket på. Å andra sidan verkar de inte ha funderat särskilt mycket alls. Frågan är hur Musik i Uppland ska ha råd att rädda Fulkolossens ekonomi. I senaste statsbudgeten fick stiftelsen nämligen inga extra bidrag för att täcka pensionsutbetalningar till pensionerade musikutövare i länet. Det är tal om att dra ner på verksamheten för att få råd med pensionerna. Och Fulkolossens styrgrupp som hoppas att stiftelsens verksamhet ska öka och att den dessutom ska kunna betala mycket mer i hyra än nu...

Jag spekulerade ju tidigare att musikklasserna kanske skulle flyttas till Uppsalas utkanter. Tydligen var det en riktig spekulation. Nu finns det ett ännu inte offentliggjort förslag om att göra just det. Det är i alla fall inte utkanten av Uppsala kommun, men däremot utkanten av Uppsala stad. Den tilltänkta lokalen är Heidemstamskolan. Förutom att den ligger ocentralt så finns det en hake till. Elverna från musikklasserna får inte plats där utan att man flyttar därifrån klasser som nu går på Heidemstanskolan. Dessa i sin tur kanske inte får plats på andra skolor utan att elever flyttas där också. Så detta förslag innebär kanske en väldig flyttkarusell där olika klasser flyttas till andra skolor. Det återstår att se om min spekulation (eller kan man kalla det förutsägelse?) om att det långsiktiga målet är att kunna lägga ner de dyra musikklasserna också visar sig riktig.

Bygglovsansökan för Fulkolossen lär vara ute på remiss. Om svensk lagstiftning togs på allvar, skulle det inte finnas någon chans att bygglovet beviljas. Plan- och bygglagen säger faktiskt att byggnader ska vara estetiskt tilltalande och i samklang med omgivande miljö. Precis motsatsen mot vad Fulkolossen kommer att bli, alltså. Ändå kommer säkert bygglov att ges, och om någon skulle få för sig att överklaga det kommer domstolarna att avslå överklagan. Frågan är då varför det finns lagparagrafer som tydligen inte gäller?

En modera kommunpolitiker skrev nyligen en insändare och klagade över allt dyrt byggande som socialdemokraterna utför eller vill utföra i Uppsala. Han beskyllde dem bland annat för att ägna sig åt monumentbyggande, i stil med Egypternas faraoner. Lena Hartwig ryckte strax ut och försvarade politiken, som hon menar är en politik för kultur, utveckling och tillväxt. “Hur kan ett hus byggt för sång, musik, konst, utställningar, mässor, kongresser, konferenser — möten mellan levande och skapande människor — betecknas som monument över en svunnen tid?”, skrev hon. Jag har ingen aning om vilket hus hon menar. Något sådant hus planerar inte kommunen att bygga. Ett monument planeras däremot, i kvarteret Gerd. Hon försvarade också beslutet att bygga om Läkemedelsverkets gamla lokaler till en gymnasieskola. Hon menar att det är en skola att vara stolt över och att undervisningen kommer att ske i nära samarbete med Uppsala Universitet. Hon påstår också att de inte bygger några monument över döda faraoner. Jag undrar om det i stället kanske är över levande kommunalråd?

Moderaten gav sig inte så lätt. I en ny insändare beskrevs projektet i kvarteret Gerd som “ett stolleprojekt, utformat av en dansk skönande, Henning Larsen, för vilken själva verksamheten i huset tycks vara en världslig sak. Huset blir för högt, glasytorna svåra att putsa, gångytorna för stora, konsertsalen för liten etc.” Att den nya gymnasieskolan ska kunna samarbete med det närmaste universitetscentrumet, Biomedicinskt Centrum (BMC), är en idé som företrädare för BMC har avfärdat. Deras verksamhet ligger på en för hög nivå för gymnasieelever.

Min egen kommentar till det sistnämnda är att universitet och högskolor numera brukar klaga över att nyaanlända studenter har för dåliga kunskaper med sig från gymnasieskolan. På många ställen har man funnit det nödvändigt att starta introduktionskurser som lär ut vad studenterna borde ha lärt sig på gymnasiet. Kanske Uppsalas kommunledning har tänkt sig ytterligare bidra till gymnasiefiseringen av universitetet?

En kulen höstdag tittade jag på regeringens 15 nationella miljömål. Jag blev överraskad när jag såg att att det femtonde är en bra bebyggelsemiljö. Knappast någon planerad byggnad i Sverige idag lär stå så mycket i strid mot det miljömålet som Fulkolossen.

Fulkolossen blir en dyr och ful gökunge, både i Uppsalas stadsbild och Uppsala kommuns ekonomi. Till skillnad från fula ankungar, förvandlas inte fula gökungar till vackra svanar.

2005-02-21:

Göteborgs senaste museum, det så kallade Världskulturmuséet, har nyligen invigts. Jag har inte sett det i verkligheten. Att döma av bilderna är det nästan lika fult som Fulkolossen. Det är i alla fall bara 25 meter högt räknat från gatunivå, dvs 12 meter lägre än Fulkolossen, så det borde inte vara så dominerande i stadsbilden. Otroligt nog har denna fula glas- och betongskoloss i Göteborg vunnit ett prestigefullt pris, Kasper Salin-priset, för god arkitektur. Borde inte god arkitektur vara något som tilltalar ögat också? Byggkostnaden är i alla fall intressant. Den blev 345 miljoner kronor, 80 miljoner kronor mer än beräknat. Det får jag till en 30%-ig fördyrning jämfört med prognosen. Samma fördyrning för Fulkolossen skulle innebära en byggkostnad på nästan 690 miljoner kronor. Och då rör det sig inte om en fungerande anläggning, vilket Världskulturmuseet förhoppningsvis är.

Kasper Salin-priset delas, efter vad jag har förstått, ut av en jury av arkitekter som väljer bland flera kandidater. Kanske är arkitektur en av de verksamheter där de mest framträdande av de såkallade experterna ofta totalt saknar omdöme? Kanske blir de mest berömda arkitekterna de som ritar de fulaste och mest opraktiska byggnaderna? Och det är väl de mest berömda som hamnar i juryer som utser priser? Det är en misstanke jag har och den förstärktes i vintras när Upsala Nya Tidning skickade ut några av dessa “experter” för att bedöma existerande och planerade byggnader i Uppsala. Fulkolossen, som en normal människa inte kan beteckna som något annat än ful, totalt missanpassad i stadsmiljön och opraktisk för sin påtänkta roll som konsert- och kongresshus, kallade “experterna” häftig. Förstör en byggnad stadsmiljön och saknar all möjlighet att fungera i sin tänkta roll, då är den inte “häftig”. Mycket kan man kalla den, men ingenting positivt. “Experterna” visade vidare vad de går för genom att kalla Åhlenshuset för accepterat. De flesta normala människor kallar Åhlenshuset oacceptabelt fult, ja till och med Uppsalas just nu fulaste byggnad, vilket ju kommer att ändras om det skulle gå så illa att Fulkolossen någonsin blir klar. Det nyligen färdigbyggda värmeverket, en byggnad i ungefär samma storlek som Fulkolossen, kallas lugnt och en ovanligt tilltalande industribyggnad. Det kan jag däremot hålla med om. Värmeverket är ju faktiskt en skönhet jämfört med Fulkolossen. Ska Uppsala bli känt som staden med ett värmeverk som är vackrare än konserthuset? Ett konserthus som på utsidan såg ut som värmeverket skulle ju vara acceptabel. Men inte på bekostnad av kulturbebyggelsen i kvarteret Gerd.

På tal om arkitektur och arkitekter så hade Svenska Dagbladet i vintras en lång artikel om moderna offentliga byggnader. Ofta finns där långa gångbroar, med låga räcken, högt över golvet, snäva och smala spiraltrappor, och glasfasader som ger fri insyn både inåt och utåt. Höjdrädda personer drabbas av panik när de tvingas arbeta eller besöka dessa moderna missfoster, ritade av en yrkeskår som alltmer verkar besatt av kostsamma och ofunktionella lösningar, av någon obegriplig anledning. Funktionaliteten har i alla fall inte offrats på skönhetens altare, för skönhet är något som dessa byggnader också saknar.

Hyresnämnden visade sig vara en i raden av myndigheter som står på makthavarnas sida mot medborgarna. Den beslutade att de ersättningslägenheter som Uppsala kommun har erbjudit de kvarvarande hyresgästerna i kvarteret Gerd visst duger. Svenskarna tror att de lever i en demokrati bara för att de får rösta vart fjärde år och för att det finns flera partier att välja mellan. I en demokrati finns också rättssäkerhet och skydd för enskilda medborgare mot övergrepp från myndigheter, tjänstemän och politiker.

Sundsvalls kommun har bestämt sig för att bygga ett scenhus, ett hus för konserter, teaterföreställningar osv. Där ska finnas plats för 1100 åskådare och kostnaden beräknas bli cirka 120 miljoner kronor. Nej, det fattas inte en nolla och ettan ska inte vara en sjua. Om man satsar på en funktionell anläggning i stället för ett monument över kommunalråd, blir kostnaden tydligen 120 miljoner kronor. Ändå tycker folkpartisterna i Sundsvall att priset är för högt.

Svenska Dagbladet hade i december en artikel om Köpenhamns operahus, som är ritat av samma arktitektfirma som Fulkolossen och i ungefär samma stil. En dansk miljardär betalade byggkostnaden. Den årliga driftskostnaden beräknas till 140 miljoner kronor. Detta är alltså sju gånger mer än vad Fulkolossens styrgrupp i sina glädjekalkyler tror att Fulkolossen ska kosta varje år. Då ingår alltså räntekostnader och amorteringar på lån som måste tas för byggkostnaden, vilket de som driver Köpenhamns operahus slipper. Operahuset tar 50 % fler åskådare än Fulkolossens “stora” sal. Köpenhamn är en stor stad och huvudstad, med många attraktioner, och ligger dessutom nära folkrika regioner som Skåne och norra Tyskland. Uppsala är en betydligt mindre stad och ligger dessutom en timmes resväg med buss, eller 45 minuter med tåg, från Stockholm med allt sitt storstadsutbud. Det kan väl inte råda någon tvekan om vilken av anläggningarna, operahuset eller Fulkolossen, som har störst chans att locka publik, och därmed ge inkomster?

Uppsala kommun har annonserat om att detaljplanen för kvarteret Gerd har vunnit laga kraft. Det är helt enkelt inte sant. Regeringens beslut har nämligen överklagats till Regeringsrätten. Något hopp om att den ska sätta stopp för vansinnet hyser i alla fall inte jag.

Trots att detaljplanen inte har vunnit laga kraft så har byggnadsnämnden beviljat byggnadslov för Fulkolossen. För en lekman som jag är det självklart att beslutet är olagligt. Plan- och byggnadslagen, som reglerar bland annat när och hur bygglov får beviljas, innehåller nämligen en paragraf om att byggnader ska utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stadsbilden, ha en yttre form som är estetiskt tilltalande och ge en god helhetsverkan. Det är svårt att tänka sig en byggnad som mer bryter mot denna paragraf än Fulkolossen. Den saknar fullständigt hänsyn till stadbilden och har en yttre form som är både estetiskt motbjudande och avviker totalt från allt annat i centrala Uppsala (ja, hela kommunen för den delen). Beslutet är överklagat, men jag skulle inte bli förvånad om överklagandena avslås. En lag som hindrar vanliga människor att förfula villaområden är antagligen inget hinder för en kommun att förfula stadskärnan. Om det visar sig att jag får rätt är en rättmätig fråga: Varför? Varför är inte alla lika inför lagen?

Trots att både detaljplan och rivningslov har överklagats, har kommunen börjat riva i kvarteret Gerd. Därmed vet vi också namnet på ytterligare en oetisk firma som gör allt för att tjäna pengar: Segerström från Fagersta. Det är nämligen det bolaget som sköter rivningarna.

Polisen har lagt ner utredningen om mordbranden i kvarteret Gerd. Det var väntat. Det fanns inga tekniska bevis som kan binda någon till brottet och inga vittnen har sett någon misstänkt. Om någon verkligen såg mordbrännarna förstår väl han eller hon att sannolikheten att överleva till en rättegång är liten. Då är det bättre att tiga och överleva. De verkligt ansvariga lär väl hur som helst ha hållit sig på avstånd från brottsplatsen och sänt in underhuggare för att sköta grovjobbet.

Frågan om var musikklasserna ska hålla till tog en oväntat vändning då barn- och ungdomsnämnden plötsligt ändrade sig och med stor majoritet beslutade att dessa klasser ska få vara kvar i Nannaskolan i centrala Uppsala. Det i sin tur kräver en rejäl upprustning av de skollokalerna. För musikkklasserna är det en bra beslut. Frågan är varifrån pengarna ska komma till kommunens alla satsningar?

Att det har tagit så lång tid för Lena Hartwig att få igenom beslutet om detaljplanen för hennes monument har tydligen fått henne att tänka till. Hon vill att enkla ärenden i fortsättningen ska fattas direkt av stadsbyggnadsnämnden i stället för att av kommunfullmäktige. Därmed skulle det gå snabbare, med den bieffekten att vanliga människors inflytande och möjligheter att överklaga minskar. Det är säkert en bieffekt som är helt avsiktlig. Ledande kommunalråd i Uppsala har ju visat att de inte uppskattar demokrati. Vad som menas med “enkla” ärenden är oklart, men säkert skulle Fulkolossen ha räknats som ett enkelt ärende om denna regel hade existerat tidigare. Nu blev det dock ingen regeländring. Den rödgröna majoriteten i kommunstyrelsen sprack nämligen och förslaget röstades ner. Detta i sin tur gjorde att Lena Hartwig fick ännu ett av sina raseriutbrott och hon skrev en ilsken insändare i UNT där hon anklagade de borgerliga och miljöpartiet för att vara Uppsalas bromsklossar. Ja, envälde är ju mycket enklare för den som har makten än demokrati, där beslut ska tröskas igenom nämnder och andra politiska organ.

Monica Östman heter den socialdemokratiska ordföranden i Uppsala kommuns byggnadsnämnd. Förutom att visa stor vilja att vandalisera stadskärnan (Den nämnden är ju tillsammans med fastighetsnämden ansvariga för projekt Fulkolossens genomförande.) har hon också gått till attack mot Miljö- och hälsoskyddsnämnden och kallat ledamöterna där för knäppstarar. Den sistnämnda nämnden har nämligen tagit sin uppgift på allvar och satt stopp för byggande av otillräckligt ljudisolerade bostadshus vid starkt trafikerade gator. Tre folkpartister i miljö- och hälsoskyddsnämnden tog illa vid sig och polisanmälde henne. Åklagaren tyckte dock inte att förolämpningen (?) var något brott. De tre folkpartisterna gick då vidare med en JO-anmälan, men det ledde heller inte till något. Tydligen hade dessa tre folkpartister gått på myten om att JO är allmänhetens (och politikers) värn mot elaka myndigheter och (andra) politiker. För en myt är det. Praktiskt taget inga JO-anmälningar leder till någon åtgärd. De flesta anmälningar leder inte ens till någon utredning. Vad tror du är är troligast: Att tusentals svenskar varje år anmäler myndigheter på pin kiv och att nästan alla anmälningar är obefogade? Eller att justitieombudsmännen mer än gärna hittar undanflykter för att slippa utreda och vidta åtgärder mot myndighetspersoner som de ofta både känner och träffar regelbundet, till exempel på någon lunch per år? Sanningen om rättsläget i Sverige är att myndigheter kan strunta i lagar och regler och ha en rätt stor chans att komma undan med det.

För övrigt har åter rapporterats att vården och skolan i Uppsala kommun har stora problem, att bostadsbristen blir allt värre och att kommunens trafiksäkerhetsarbete är uselt. Personal inom hemtjänsten har till exempel anmält denna enligt lex Sara igen, för att de inte hinner med vad de ska. Kommunen kommer snart att stå med massor av oanvända skollokaler, därför att elevantalet är på väg att minska. Trafiksäkerhetsverket har kritiserat kommuns arbete inom det området och när verket senare ville göra en uppföljning vägrade ansvariga politiker och tjänstemän att svara på frågorna.

Politiker har också börjat gräla om planerna på vad som ska säljas för att få ihop pengar till Fulkolossen. Det finns till exempel planer på att sälja Stadshuset till ett kommunalt bolag. Någon som av ren tur har utrustats med en aning intelligens inser ju snabbt att om kommunen säljer tillgångar till ett av sina egna bolag så får inte kommunen mer pengar för det. Det rör sig då bara om att skyffla pengar mellan olika konton. Den dynamiska trio kommunalråd som driver byggandet av monumentet Fulkolossen förnekar att försäljningen ska genomföras, trots att den finns med i det förslag som har gjorts. De tre gläder sig också att tillgångar för totalt 500 miljoner kronor finns med i förslaget, vilket de tycker borde göra det lätt att komma upp i de 200 miljoner kronor som behövs. De tycks då ha glömt bort är att vad som behövs är nettointäkter på 200 miljoner kronor. Det vill säga att när eventuellt inköpspris, omkostnader för försäljningen och möjliga inkomster under 50 års tid (Fulkolossens avskrivningstid) för de sålda tillgångarna har räknats bort, då ska totalsumman uppgå till 200 miljoner kronor. Då verkar det tveksamt om bruttointäkter på 500 miljoner kronor kommer att räcka. Dessutom har de tre inte räknat med den troliga utvecklingen att byggkostnaden visar sig bli högre än beräknat. Det är nämligen mer regel än undantag att budgeten överskrids för stora byggprojekt.

Uppsala kommun står dessutom beredd att ta på sig en ny, stor utgift. För att byggandet av ett nytt resecentrum ska börja tänker man nämligen låna ut pengar till Banverket, till mycket förmånliga villkor. Sedan när är en kommun en bank som ska låna ut pengar till statliga verk? Är det ens lagligt? Enligt Kommunlagen ska kommunala skattepengar användas för kommunmedborgarnas bästa. Kommunala skattemedel ska dessutom investeras så att de ger god avkastning. Hur kan låna ut pengar på sämre villkor än marknadens stämma med den lagen? Hur välbehövligt ett nytt resecentrum i Uppsala är, så inte är det värt att bryta mot lagar och förordningar eller försämra kommunens ekonomi ytterligare.

2005-03-10:

Danmark firar i år att det är 200 år sedan HC Andersen föddes. Hans kanske mest berömda saga är den om kejsarens nya kläder. Den sagan i en modern och alldeles sann variant är Sagan om Uppsalas Musikens hus. Kejsaren/Huset finns ju där (snart i alla fall) men är naken/går inte att använda för meningsfull verksamhet. Potemkinkulisser är en annan sak som dyker upp i tankarna. De var ju billiga kulisser avsedda att se ut som praktfulla hus. Uppsalas “musikens hus” ska bli en dyr kuliss avsedd att se ut som ett praktfullt hus med mening och innehåll. När biltillverkare satsar på att bygga bilar som är små utanpå och stora inuti, satsar Uppsalas kommunpolitiker på hus som är stora utanpå och (för) små inuti. Affärer går ju ibland ut med specialerbjudanden om “köp tre för priset av två” eller till och med “köp två för priset av en”. En majoritet av Uppsalas kommunpolitiker kommer också med ett specialerbjudande, till skattebetalarna: Betala som för två (normala konserthus), få inget (som fungerar).

Debatten om bygget har flammat upp igen. Förvånansvärt många personer, som borde veta bättre, har skrivit som om de verkligen tror att det är en fungerande konsert- och kongressanläggning som ska byggas i kvarteret Gerd. Politiker är ju vana att ljuga, så vana att de väl till och med börjar tro sig själva. Det skulle ju kunna vara en förklaring för somliga av dessa personer. Men resten då? Hur intelligent verkar det vara att stödja ett projekt utan att först ta reda på vad det verkligen innebär? Hur intelligent verkar det vara att beundra kejsarens nya kläder, när han inga kläder har?

Jag har berättat tidigare här om den Folkkampanj mot Musikens hus som har bildats i Uppsala. Den är opolitisk, vilket bland annat innebär att människor som är aktiva i vilka partier som helst är välkomna. Det finns också medlemmar från alla partier. Bland annat finns medlemmar som också är medlemmar i moderaterna. Detta har fått vissa socialdemokrater att klassa folkrörelsen som en moderat organisation. Och tydligen så står moderater bara för elände och dåliga saker, enligt dessa personer, som framför allt är Lena Hartwigs företrädare, Annika Lind, och Gunnar Hofring, VD för HSB Uppland. Nu är det bara det att skiljelinjen i denna fråga inte går mellan partigränserna. Den går mellan en liten politisk och kulturell elit och mellan vanliga människor. De förstnämnda tycker att det är alldeles utmärkt att bygga ett monument för de sistnämdas skattepengar. När andra betalar går det ju att kosta på sig vad som helst. Det är dock begripligt att de som försvarar Fulkolossen vill undvika att diskutera sakfrågor.

För första gången på tio år visar kommunbudgeten i Uppsala på plus. Konstigt vore väl annat, med en skattehöjning i panik och så stora neddragningar på verksamheten att mycket inte längre fungerar på ett acceptabelt sätt. Det krävs nog en viss sorts personlighet för att kunna driva igenom neddragningar på allt och strunta i protesterna.

Det sista kvarvarande huset i kvarteret Gerd, Bodenska huset, håller på att rivas. Samma dag som rivningen började uttalade sig en tjänsteman från Upplandsmuséet och påstod att de hade gjort allt för att rädda huset, men förgäves. Uppenbarligen ljög hon. Om de hade gjort allt de kunnat, skulle huset ha varit byggnadsminnesförklarat och knappast möjligt att riva. I själva verket är det svårt att märka att Upplandsmuséet har gjort något alls. Kanske tyst diplomati gentemot kommunpolitikerna? Oerhört tyst diplomati? Så tyst att inte ens kommunpolitikerna har märkt den?

Inget beslut i fråga om byggandet av Fulkolossen har vunnit laga kraft, utom möjligen rivningslovet för de gamla husen. Vad jag vet fanns det dock inte ens rivningslov sökt och beviljat för alla de hus som har rivits, utan bara för en del av husen. Detaljplanen är överklagad till Regeringsrätten, bygglovet är överklagat till länsrätten, och kommunfullmäktiges beslut att genomföra projektet är också överklagat till länsrätten, som nu har hållit på att tänka i nästan ett år utan att ha avkunnat någon dom. Den 21 mars kommer det att bli muntlig förhandling om det överklagandet. Vanligen sköts sådana här mål helt och hållet med skriftväxling mellan domstolen och parterna. Det finns dock möjlighet för överklagande att begära muntlig förhandling och att få höra vittnen. Det första gick länsrätten med på,men inte det andra. Det blir alltså inga vittnesförhör. Ingen av de ansvariga politikerna eller någon av de tjänstemän på olika myndigheter som kunde ha försvarat kvarteret Gerd men inte lyfte ett finger för att rädda kulturvärdena, kommer att få stå till svars i rättsalen. Inte heller kommer Magnus Bäckström, VD för Musikens hus i Uppsala, som inte tyckte att det var tillräckligt att få vara med om att förstöra kultur i Gävle utan vill göra ännu värre ifrån sig i Uppsala, att få förklara varför hans ringande av några telefonsamtal till kompisar skulle vara en tillräcklig ersättning för en rejäl marknadsundersökning. En helt rimligt fråga att ställa är varför det ska ske en muntlig förhandling när inga frågor får ställas till någon av de ansvariga? Ja, det ansvariga ska tydligen inte ens behöva dyka upp, utan det verkar räcka med att skicka kommunjuristen. Kommunjuristen, den ökände Alf Karlsson, är faktiskt inte på något vis inblandad i det överklagade beslutet. Det enda han har att stå till svars för en obefintlig moral, men det är inte olagligt. Det verkar som om länsrätten tidigt bestämde sig för att avslå överklagandena och nu gäller det att hålla fasaden om en opartisk och saklig rättsprocess uppe och hitta på några riktigt bra svepskäl som motivering varför överklagandena ska avslås.

Trots att beslut inte har vunnit laga kraft utan är överklagade, fortsätter kommunen som om inga överklaganden fanns. Och, inte minst, får fortsätta som om inga överklaganden fanns. Domstolar har konsekvent avslagit varje begäran om att belägga beslut med inhibition, det vill säga förbjuda att de genomförs tills domstolen har fattat ett beslut om överklagandet. I praktiken har det visat sig helt meningslöst att överklaga kommunala beslut, för de får ändå genomföras, oavsett om de är lagliga eller inte. Domstolarnas agerande är, i alla fall i detta fall, helt oacceptabelt i en rättstat. Med den standard som nu har satts borde det vara fritt fram för vem som helst att både och riva och bygga hus utan att bry sig om det finns några lov för det. För inte kan väl andra regler gälla för privatpersoner och företag än för kommuner? Efter att under flera år på mer eller mindre nära håll ha sett hur JO och förvaltningsdomstolar agerar börjar jag tro att de såkallade rättshaveristerna i de flesta fall är personer som faktiskt har lagen på sin sida men omöjligt kan få rätt i det svenska rättssystemet.

Husbondens röst heter i Uppsala Musikens hus vänner. Detta skall tydligen uttydjas “Anhängare till vad som helst som kallas ett musikens hus” och är en förening som förmodligen startades av politiker som var inspirerade av Sovjetsystemets “medborgarorganisationer”. En hemsida har de också, där de bland annat jublar över att de första spadtagen för Fulkolossen ska tas den 4 april. Detta jubel såg jag i dag, alltså den 10 mars 2005, och det var då daterat den 15 mars 2005. Tydligen är medlemmarnas förmåga att hålla reda på tiden lika välutvecklad som deras känsla för kultur.

På Uppsala stadsteater går just nu en oerhört orealistisk kortpjäs. Blod på någons händer, heter den. En kvinna gräver, tillsammans med sin pojkvän, upp ett okänt lik i sin trädgård. Pojkvännen börjar sedan undersöka vem och varför. Vad som är orealistiskt med pjäsen? Pojkvännen är grävande journalist – på Upsala Nya Tidning! Som alla denna tidnings läsare vet, har den inte haft någon grävande journalist anställd på årtionden, om någonsin. Om man nu inte räknar grävande i trädgårdar och på kolonilotter, förstås. Avslöjas någonsin en skandal bland Uppsalas kommunpolitiker, så kommer det att vara i lokalradion eller lokal-TV, inte i lokaltidningen. Behöver jag påpeka att pjäsens författare inte är Uppsalabo?


2005-05-19:

Ibland är det inte roligt att få rätt. Precis som jag förutspådde avslog länsrätten överklagandena och precis som jag förutspådde presenteras bara svepskäl till motiveringar. På de punkter där lagparagraferna är oklara har länsrätten konsekvent tolkat allt till kommunstyrelsens fördel. På de punkter där lagparagraferna klart säger att Fulkolossen är olaglig har länsrätten valt att påstå att dessa paragrafer inte är tillämpliga. Vad gäller lagen om offentlig upphandling valde länsrätten helt enkelt att totalt ignorera att Regeringsrätten i våras fastställde en praxis som säger att kommuner inte får strunta i den lagen när kontrakt skrivs om dyra projekt. Denna praxis bestämdes genom domen i det uppmärksammade fallet om Nyköping kommuns avtal med Ryanair. Vad gäller misstanken om jäv så har länsrätten hänvisat till två Regeringsrättsdomar som totalt saknar relevans för fallet med Fulkolossen. Länsrätten har ignorerat allting som de överklagande har kommit med och trott på allt som kommunstyrelsens majoritet och kommunjuristen har skrivit och sagt, även när det finns bevis för att det är fel. Tidigare har jag aldrig funderat över om det är av betydelse att Stadshuset ligger tvärs över gatan gentemot det hus där länsrätten håller till. Förresten så verkar inte bara länsrättens personal umgås med ledande politiker mer än vad som är nyttigt för objektiviteten. Så här i efterhand verkar det som en högst rimlig förklaring till Upplandsmuseets, Länsstyrelsens och länsrättens ageranden att de beslutsfattande där har struntat i svensk lagstiftning och fattat beslut för att hjälpa sina politikerkompisar i stället.

Köpenhamns nya operahus har jag nämnt här tidigare. Några månader efter öppnanden visar det sig nu att huset behöver byggas om. Orkesterdiket är nämligen för litet. Vem som ska betala är oklart. Huset bekostades ju av en dansk miljardär, men han kanske tycker att det nu är skattebetalarnas sak att sköta om operahuset. Behöver jag påminna om att detta operahus ritades av samma arkitektfirma som Fulkolossen? Ser vi här ännu ett exempel på den enastående kompetens som finns i denna firma? OBS: Föregående mening var ironi.

På tal om denna arkitektfirma, så publicerade Upsala Nya Tidning (UNT) nyligen en intervju med chefen/grundaren, Henning Larsen. Den handlade bland annat om operahuset och om Fulkolossen. Angående den sistnämnda sade att han kunde gå med på många ändringar jämfört med ursprungsförslaget, men tanken att stora konsertsalen ska ligga högst upp tänkte han aldrig ge upp. Ja, just det. Husets viktigaste rum, den “största” av salarna, med plats för (bara) 1125 människor, ska ligga högst upp i huset. Dit ska publiken ta sig via rulltrappor eller en minimal hiss som har plats för en rullstol men inte mycket mer. Detta i ett hus som är högt som ett tiovåningars bostadshus. Om det börjar brinna under en föreställning och strömmen slås ut, ska alltså upp till 1125 människor försöka rusa nedför stillastående rulltrappor för att komma ut. Du har säkert själv någon gång tvingats försöka ta dig upp eller nedför en stillastående rulltrappa så att du vet hur lätt det är. Det är bäddat för ett Uppsalas blodbad. Det är tur att huset är så uppenbart ofunktionellt att knappast någon verksamhet kommer att bedrivas där. En människa som av naturen har utrustats med en gnutta förstånd och försöker rita ett konserthus planerar antagligen in den stora konsertsalen längst ner i byggnaden. Rulltrappor finns i varuhus och tunnelbanestationer, men vad har de i ett så kallat konserthus att göra?

Jag kommer härmed med en förutsägelse till: Det kommer inte att dröja många veckor efter att Fulkolssen är invigd innan krav kommer på att bygga om, till en kostnad av tiotals eller hundratals miljoner.

Jag har en teori: Alla människor kommer till världen med en medfödd känsla för vad som är vackert och vad som är fult. Lärarna på arkitektutbildningarna ser som sin viktigaste uppgift att få bort den medfödda känslan från arkitektstudenternas hjärnor. Som sin näst viktigaste uppgift ser de att lära studenterna av med att tro att byggnader ska vara funktionella.

Fulkolossen kan med rätta också kallas Hartwig-Löfgren-Jerrestål-Sanner-monumentet efter de fyra kommunalpolitiker som har drivit igenom det, i strid mot god smak, ekonomisk sans och Uppsalabornas önskningar om att dels bevara kvarteret Gerds unika 1800-talsbebyggelse, och dels på något ställe i kommunen få ett fungerande konserthus. Dessa fyra är de ledande inom lokalavdelningarna för socialdemokraterna, vänsterpartiet och folkpartiet. Det finns ingen realistisk möjlighet att någon av dessa fyra kan ha sådan brist på intellektuell kapacitet att han eller hon tror att Fulkolossen är ett bra projekt för Uppsala. Drivkraften är något annat.

Dessa fyra måste ha fruktat att Uppsalaborna i nästa val ska stödja de andra partierna i kommunen så mycket att det blir en majoritet för att stoppa Fulkolossen. Ett sådant stopp är inte alls ett sådant resursslöseri som det kan verka vid första tanken. Fulkolossen kommer ju inte att bli en fungerande anläggningen och kostnaderna är dömda att under husets hela levnad vida överstiga intäkterna. Huset kommer att kosta kommunen cirka 100 miljoner kronor varje år, och för det får kommunen en anläggning som inte på något rimligt vis kan fungera som ett bra konsert- och kongresshus. Då är det naturligtvis bättre att så fort som möjligt avbryta projektet och bara betala räntekostnaderna, som är betydligt mindre än 100 miljoner kronor. Det är helt enkelt en bättre affär för kommunen att avbryta än att fortsätta med detta usla projekt. Det verkar dock som om de tre borgerliga partierna som är motståndare till Fulkolossen har ändrat sig och inte tänker göra motstånd längre. Uttalanden i massmedia tyder på det. Det rimliga för centerpartiet, kristdemokraterna och moderaterna i Uppsala att göra, vore att klart deklarera för väljarna att folkpartiet är paria, ett parti som inte går att rösta på för den som vill ha en ansvarsfull politik i Uppsala, och att det bästa som kan borgerliga väljare kan göra är att se till att partiet åker ur kommunfullmäktige. I stället hoppas de tydligen på att efter nästa val samregera med folkpartiet i en koalition som kommer att fortsätta bygget. Det finns anledning att misstänka att Jerrestål (och Sanner?) har ett rejält finger med i spelet här. Om kritiken och motståndet mot projektet fick fortsätta som tidigare var det ju risk att han (de) inte skulle få se sitt så högt önskade monument klart. Det går ju att undra vilka lögner som har använts för att lura i de andra borgerliga partierna i Uppsala att folkpartiet behövs i en borgerlig kommunledning? Det är bara att konstatera att de borgerliga väljare i Uppsala kommun som önskar en ansvarsfull politik tydligen inte längre har något parti att rösta på. Om det nu inte innan valet bildas ett nytt, borgerligt parti som säger stopp för Fulkolossen och påpekar det självklara: att det aldrig är för sent att avbryta ett dåligt projekt. De som vill ha en röd-grön kommunledning kan fortfarande rösta på miljöpartiet som, vad jag vet, inte har ändrat sig vad gäller inställningen till Hartwig-Löfgren-Jerrestål-Sanner-monumentet.

De drivande politikerna hoppas att Fulkolossen ska bli en stor turistattraktion. Det visas bland annat av att en stor del av projektets styrgrupps rapport handlar om turism i stället för projektet själv. Kanske har de fått denna idé från det faktum att andra monument, till exempel pyramiderna i Egypten eller kinesiska muren, drar turister? Men dessa andra monument är ju gamla och har ett kulturvärde. Vem kommer för att titta på en självklar kanditat till titeln världens fulaste hus? Det finns en liten grupp turister som åker omkring till slitna och fula industrianläggningar, lämningar efter sovjetsystemet, i Östeuropa. Dessa kanske kan vara intresserade av Fulkolossen också, men de är sannerligen inte många. I Sverige är till exempel Visby på Gotland och Gamla Stan i Stockholm turistattraktioner. Inte är det för att politikerna där har låtit riva alla gamla hus och smälla upp nya i brutalmodernistisk stil. Tvärtom. Där har de gamla miljöerna bevarats och turisterna strömmar till. Uppsala drabbades, liksom alla andra svenska kommuner, av 60- och 70-talens rivningsvåg. I Uppsala har dock vågen aldrig avstannat. Kommunpolitikerna har bara fortsatt att riva allt gammalt de kommit åt, både på 80-talet och 90-talet och nu på 2000-talet. Bara Svenska Kyrkans och Uppsala Universitets gamla byggnader har klarat sig, för dessa institutioner är för mäktiga för kommunpolitikerna att ge sig på.

Till råga på allt har nu UNT utlyst en omröstning om det vackraste hus som byggdes i Uppsala på 60-talet. Med några få undantag kan alla de husen rivas utan att någon behöver känna någon saknad. Det påstår jag inte för att jag känner någon saknad efter det som var. Jag flyttade till Uppsala 1979, så jag har aldrig sett det som fanns innan rivningshysterin. Det räcker med att titta på det som kom i stället för att inse att det måste ha varit bättre förr. Sämre kan det omöjligt ha varit.

Det kan ju vara intressant att notera att de gamla monumenten inte fungerade som det var tänkt. Egyptens gravmonument, inklusive pyramiderna, lockade till sig gravplundrare i stället för att erbjuda evig vila för de begravda. De mumier som fick vara ifred var de som begravdes i anspråkslösa och dolda gravkammare. Kinesiska muren hindrade inte invasioner från norr. Kinas gränser blev inte säkra för åtskilliga århundrande framåt förrän kejsarna inledde diplomatiska förbindelser med grannländerna. Fulkolossen kommer aldrig att bli ett fungerande konsert- och kongresshus.

En verklig, i stället för inbillad, turistattraktion i Uppsala var tropiska växthuset i Botaniska trädgården. Jag beskriver det i förfluten tid, för ägaren, Uppsala Universitet, påstår sig inte längre ha pengar att underhålla växthuset och hålla öppet. De för Sverige unika tropiska växterna kommer att flyttas till andra städer eller dö. För en bråkdel av Fulkolossens driftskostnader skulle Uppsala kommun kunna bidra till växthusets drift och se till att en turistattraktion blir kvar i Uppsala. Kanske, kanske är ett avtal mellan kommunen och universitetet på gång. Om nu inte vissa kommunalråds egon är viktigare.

Som vanligt rapporteras stora problem i Uppsala kommuns äldreomsorg. Gamla får lägga sig tidigt på eftermiddagen, ibland så tidigt som klockan 15, på grund av personalbrist. Klart att fyra kommunalråds behov av ett monument står över bra äldreomsorg. De fyra tänker inte bo kvar i Uppsala när de blir gamla.

Jag råkade se i en annons att Uppsala kommun söker en kommunjurist. Har någon av de tidigare tröttnat på att ständigt behöva försvara politikernas tänjande på lagar och regler? Eller behövs det ytterligare en för att arbetsbelastningen har blivit för stor?

Uppsala kommuns budget för 2004 gick med ett litet plus, för första gången på tio år. Konstigt vore annat, med en panikskattehöjning i december 2003 och kraftiga neddragningar på nästan all verksamhet. Vad gäller pengar till äldreomsorg så ligger Uppsala bland de sämsta av Sveriges kommuner, för att ta ett exempel. Dessutom har kommunen fått in engångsbelopp efter domstolsbeslut i skattetvister. Ett exempel är att kommuner inte behöver betala moms till staten på intäkterna från parkeringsböter. Dessa pengar borde egentligen betalas tillbaka till dem som fått betala för höga parkeringsböter, men det kommer kommunen knappast att göra. Om inte kommunen fortsätter att dra ner på kärnverksamhet, finns det ingen chans att framtida budgetar kommer att visa överskott. Särskilt inte med gökungen Fulkolossen i det kommunala boet.



2005-06-28:

Jag skrev tidigare (2005-02-21) om Världskulturmuseet i Göteborg här. Texten finns i arkivet ovan. En av mina läsare har varit vänlig nog att informera mig om att även i det fallet revs gamla och kulturellt värdefulla hus för att ge plats åt nybygget. Alltså ytterligare ett fall av kulturmord presenterat som en kultursatsning. Det är så märkligt. I en majoritet av Europas städer finns få hus kvar som är äldre än 60 år. Huvudorsaken är en världshändelse som heter andra världskriget. Där kriget drog fram lämnades få byggnader kvar oskadda. Efter kriget försökte många politiker i dessa städer att återskapa det som hade förstörts. Det gjordes genom att restaurera skadade byggnader och genom att bygga kopior av de gamla hus som hade raserats. I Sverige, som klarade sig undan kriget, har politikerna i stället ofta ägnat sig åt att minutiöst förstöra all gammal bebyggelse. Och inte nog med det. Ofta har det rivna ersatts av fula nybyggen. Det kan dock sägas till svenska kommunpolitikers fördel att de i alla fall inte har kostat lika många människoliv som andra världskriget gjorde.

Tropiska växthuset i Uppsala har jag också skrivit om tidigare. Det skulle ju läggas ned, trots att det är unikt i Sverige och en turistmagnet. Nu har dock Uppsala Universitets ledning ändrat sig och vill rusta upp och bevara det. Det renoverade växthuset kommer dock att vara 20% mindre än dagens slitna byggnad. Kommunen har, ännu så länge, inte gjort ett dugg för att hjälpa till. Men det är ju klart, tropiska växthuset är ju inte ett jättemonument som syns vida omkring. Därför intresserar det inte vissa av kommunalråden det minsta.

Som vanligt hamnade Uppsala i det absoluta bottenskiktet när den årliga undersökningen om företagsklimatet i svenska kommuner presenterades. Det finns några kommuner som är sämre, men inte är det många. Och som vanligt ställer sig ledande kommunpolitiker helt oförstående till att Uppsala skulle ha en dåligt företagsklimat.

Uppsala har förmodligen Sveriges sämsta kommunpolitiker. Det som trots allt får Uppsala att leva och frodas är två stora universitet och närheten till Stockholm. Huvudstadens framgångar spiller över en aning också på Uppsala. Bland annat bor många i Uppsala och pendlar till jobb i Stockholm. Men nu har tågförbindelserna i Mälarrregionen förbättrats så att det går bra att pendla också från andra kommuner i Stockholms närhet. Då är det bättre att välja en av dessa andra kommuner, för den som jobbar i Stockholm men inte kan/vill bo där.

Jag såg att Folkpartiet i Uppsala söker en partiombudsman. För syns skull påstår man sig i annonsen söka efter någon med ett levande engagemang för och kunskap om de liberala idéerna. Vad som egentligen söks är naturligtvis någon med stalinistiska eller nynazistiska åsikter och förmågan att kamouflera dem som liberala ståndpunkter. “Stalinistiska eller nynazistiska?” undrar du kanske. Är inte de oförenliga? Nej, inte alls. Stalinister och nynazister har samma åsikter om det mesta. När de då vägrar att kalla sig det ena eller det andra, utan kallar sig till exempel liberaler, är det svårt att avgöra vad de egentligen är. Andra nödvändiga kvalifikationer som inte nämns i jobbannonsen är förmågorna att ljuga övertygande och att strunta i vad väljarna tycker. Det skadar heller inte att sakna känsla för kulturvärden och skönhet. Tycker du dig ha de egenskaper jag har nämnt, så passa på att skicka in en ansökan till Folkpartiet liberalerna Uppsala län, Box 1535, 751 45 Uppsala, senast den 15 juli. Är du däremot ärlig, hederlig och hyser verkliga liberala åsikter bör du inte ens tänka tanken att söka jobbet.

Antagligen blir snart platsen som socialdemokratisk partisekreterare i Uppsala också ledig. Det borde vara dags. Att döma av en artikel förra sommaren behövs en ny partisekreterare i genomsnitt nästan en gång per år. Den då tillträdande partisekreteraren var den femte på sex år. De som har hoppat av har skyllt på allt möjligt och haft till synes goda skäl.